Det blev torsk med äggsås i förrgår istället och köttbullar igår, Lilltjejen behjälplig. De sistnämnda blev lite lösa i konsistensen så tappade en i golvet vid provsmakningen. Ådi fick tålmodigt vänta tills den svalnat tillräckligt för honom att hjälpa till med städningen.

Har en bokad tid hos Citykliniken nästa vecka. Det var nu många år sedan jag var där i samband med ryggen och nu är det höftens tur. Sedan några månader har jag smärta vid in- och utåtrotation av höger ben, tänk ligga på rygg med raka uppdragna knän i nittio grader alternativt fötterna kvar i golvet och så bara fälla höger ben/knä rakt ut åt höger. Då kommer jag inte hela vägen ned utan smärta som inte kan beskrivas närmare än som att det är något i ledkapseln som tar emot.

Mailat fram och tillbaka samt pratat med en fysioterapeut som kommit fram till att en undersökning med ultraljud är bästa sättet att eventuellt kunna se om det är något där som spökar, men nu sitter jag och undrar om jag ska strunta i det. Det kostar elvahundra spänn och eftersom det betraktas som sjukvård kan jag inte använda resten av friskvårsbidraget för att betala. Jag kunde bara inte med att säga det till honom när vi bokade - att jag egentligen inte hade råd.

 

Anledningen till att jag sökte hjälp var att få klarhet i vad det kan vara. Kan det förebyggas? Gå över? Är det permanent eller kan det rent av bli värre? Handlar det helt sonika om åldern som nu börjar kräva sin tribut efter alla aktiva år?

 

Men det är ju som det är och efter ett antal månader kan jag kanske lika väl gå några månader till tills ekonomin är bättre och då kanske till och med själva höftproblemet också blivit bättre. Utsikten för någondera är visserligen rätt låg men då har jag inte slängt över tusen spänn i sjön i varje fall. Julen börjar också närma sig som också brukar göra ett rejält hack i sparkontot.

Det är ju inget akut problem, känner av det när jag kör mina pass och när jag ligger och slappar eller ska sova - eftersom man då gärna vill ligga med något ben uppdraget. När jag sitter så här till exempel framför datorn rätt upp och ned är det bara en lätt värk, knappt märkbar.

Suck! Är det inte det ena så är det det andra.

 

Tänkte häromdagen hur man rättar munnen efter plånboken. Jag spontanhandlar inte det där extra längre i mataffären, går förbi Philadelphiaosten, jordgubbarna och Magnusglassens byttor, och rent fläsk- och nötkött var det månader sedan jag köpte. Något annat smörgåspålägg än ost blir det inte heller och den försöker man hugga vid bra erbjudanden. Ingen mer leverpastej eller tunnskivad kalkon, avokadon är inte längre värd risken för gummikonsistens eller trådigt och brunt tillstånd vid öppnande. Katternas torrfoder från djuraffären blandar jag ut med Friskies från Ica och fyndade jättefin blötmat på FBs Marketplace. Jag kan inte påstå att jag saknar köttet, har väl egentligen aldrig varit en stor köttgourmand utan föredrar den i form av färs, korv eller fågel. En hel del kyckling blir det och mycket sällan halvfabrikat som jag kunde ha oftare förut i form av till exempel pommes eller kroketter som Lilltjejen gillade. C har fått en mycket bättre ekonomisk inställning sedan jag kom in i hans liv, hans förutsätttningar har ju också förändrats så vi spenderar klokare helt enkelt, prioriterar annorlunda.

 

Hade väldigt bra prat med Lilltjejen i förrgår om det vi berört förut - kostnader, hur det fungerar med bostadslån, räntor och avbetalningar, hur stort och dyrt vi de facto bor för bara oss och att jag har som mål att kunna bo kvar tills hon gått ut mellanstadiet. Hon slog inte ifrån sig vid tal om att flytta utan mer nyfikenhet kring hur och vart, till Christer eller något nytt. Det är så lätt att glömma att hon faktiskt bara är tolv när man har så konstruktiva samtal med henne och hennes frågor och reflektioner är så kloka.