En helg utan planer väntar vilket ska bli skönt. De sedvanliga passen och gissningsvis lite kinesiska. Diablo-febern har lagt sig och brädspelen också legat lågt på sistone. Får se vad man hittar på.

…det går verkligen bra när man kommer till jobbet och hela tiden har överraskningar som väntar på en!

 

Blev så lycklig och var så galet sötsugen att jag glömde dokumentera. Jag kom tillbaka från ett möte igår och fann en bit värmd kladdkaka med grädde på min plats! Klas är bara så himla snäll - och har av någon anledning snabbt snappat upp hur man gör mig glad… att han sitter intill VCATS-gänget kan haft viss påverkan, hehe.

Hoppade in och vikarierade i Olskroken, en väldigt liten klubb och följdaktligen litet personalrum tillika kontor, lager, städskrubb och omklädningsrum. Salen tar inte in fler än kanske femton deltagare och fick ett litet glatt gäng att finslipa nya releasen med.

Magläge, ryggläge, lyftas, vridas och vändas och så ultraljud av båda höftleder. Utlåtandet var att jag lokaliserat smärtan korrekt, till höftleden där han konstaterade en inflammation och möjlig "kam" på höftkulan som kan vara just det som tar emot och ger upphov till den skarpa smärtan vid rotation. Fick remiss och tid hos läkare för ytterligare utlåtande och antiinflammatorisk medicinering samt rekommenderades att inte belasta höften eller göra de rörelser som smärtar. M-hm.

Att köra i stan är verkligen ren plåga nuförtiden med byggnationer överallt. Det är ett jämrans snirkel-snorklande vart man än ska. Åkte direkt till Sisjön där jag körde mitt pass som dagen till ära var ett "Rosa bandet"-pass. NW kör stor kampanj för Cancerfonden från nu och oktober månad ut där bland annat vissa pass "kostar" valfritt belopp till organisationen. 

Och apropå träning hur min diet går?

Fick något att fira idag som jag inte vill jinxa genom att avslöja för tidigt men fick av den anledningen både present och bakelse av C!

Röd och nu Mulan går på kinesiska medan jag slappar med fånen. Snappar upp ord här och där men det går ju så fort! Nu går ögonen i kors dock då ger upp för denna dag.

Det var mörkt när vi körde hem från Fågelcentralen. Inte många fåglar inne nu så blev lugnt pass med lite matning, städning - och en massa kalendrar! Är man månadsgivare får man en kalender och det är nu dags för årets att skickas ut. Drygt tusen lade vi ned i kuvert innan vi var nöjda - de andra volontärerna måste ju också ha något att göra!

Fick en rundvandring i fabriken idag för att få se några av de sensorer som monterats för dataanalys. Det är alltid kul att se produktionen och denna gång besökte vi även en del av måleriet. Varmt som sjutton av ugnarna och häftigt att se hur karosserna fick ta volter ned i de renande syra- och sedan rostskyddande baden.

Har nog sagt det femtioelva gånger redan men det är ju så häftigt och fascinerande hela det stora maskineriet som producerar en bil i slutänden. Alla robotar, hissar och människor som monterar, kontrollerar, pressar och justerar. Så häftigt!

Jag var alldeles genomsvettig efteråt under blåkläderna så väldigt lättad att jag råkade ha en extra tröja i väskan.

Imorgon kör jag Lilltjejen till Tvååker utanför Varberg för att bli kvar hela dagen. Det är Tiffunny cup i dagarna två så tjejerna övernattar liksom ifjol. C fortsätter spela i Borås Pinball Open vilkens första kväll han nu är på väg hem ifrån. Längesen jag flipprade nu!

Men innan jag åkte fick jag detta av min nye PM!

Nu sitter jag på ett sedvanligt blåsigt Åby men vindarna är ljumma och termometern visade tjugotvå grader när vi åkte ned. Det vankas två seriematcher mot Askims pojkar födda samma år och Ronja ska spela i båda så lär hinna bli kyligare innan vi är klara.

Det blev torsk med äggsås i förrgår istället och köttbullar igår, Lilltjejen behjälplig. De sistnämnda blev lite lösa i konsistensen så tappade en i golvet vid provsmakningen. Ådi fick tålmodigt vänta tills den svalnat tillräckligt för honom att hjälpa till med städningen.

Har en bokad tid hos Citykliniken nästa vecka. Det var nu många år sedan jag var där i samband med ryggen och nu är det höftens tur. Sedan några månader har jag smärta vid in- och utåtrotation av höger ben, tänk ligga på rygg med raka uppdragna knän i nittio grader alternativt fötterna kvar i golvet och så bara fälla höger ben/knä rakt ut åt höger. Då kommer jag inte hela vägen ned utan smärta som inte kan beskrivas närmare än som att det är något i ledkapseln som tar emot.

Mailat fram och tillbaka samt pratat med en fysioterapeut som kommit fram till att en undersökning med ultraljud är bästa sättet att eventuellt kunna se om det är något där som spökar, men nu sitter jag och undrar om jag ska strunta i det. Det kostar elvahundra spänn och eftersom det betraktas som sjukvård kan jag inte använda resten av friskvårsbidraget för att betala. Jag kunde bara inte med att säga det till honom när vi bokade - att jag egentligen inte hade råd.

 

Anledningen till att jag sökte hjälp var att få klarhet i vad det kan vara. Kan det förebyggas? Gå över? Är det permanent eller kan det rent av bli värre? Handlar det helt sonika om åldern som nu börjar kräva sin tribut efter alla aktiva år?

 

Men det är ju som det är och efter ett antal månader kan jag kanske lika väl gå några månader till tills ekonomin är bättre och då kanske till och med själva höftproblemet också blivit bättre. Utsikten för någondera är visserligen rätt låg men då har jag inte slängt över tusen spänn i sjön i varje fall. Julen börjar också närma sig som också brukar göra ett rejält hack i sparkontot.

Det är ju inget akut problem, känner av det när jag kör mina pass och när jag ligger och slappar eller ska sova - eftersom man då gärna vill ligga med något ben uppdraget. När jag sitter så här till exempel framför datorn rätt upp och ned är det bara en lätt värk, knappt märkbar.

Suck! Är det inte det ena så är det det andra.

 

Tänkte häromdagen hur man rättar munnen efter plånboken. Jag spontanhandlar inte det där extra längre i mataffären, går förbi Philadelphiaosten, jordgubbarna och Magnusglassens byttor, och rent fläsk- och nötkött var det månader sedan jag köpte. Något annat smörgåspålägg än ost blir det inte heller och den försöker man hugga vid bra erbjudanden. Ingen mer leverpastej eller tunnskivad kalkon, avokadon är inte längre värd risken för gummikonsistens eller trådigt och brunt tillstånd vid öppnande. Katternas torrfoder från djuraffären blandar jag ut med Friskies från Ica och fyndade jättefin blötmat på FBs Marketplace. Jag kan inte påstå att jag saknar köttet, har väl egentligen aldrig varit en stor köttgourmand utan föredrar den i form av färs, korv eller fågel. En hel del kyckling blir det och mycket sällan halvfabrikat som jag kunde ha oftare förut i form av till exempel pommes eller kroketter som Lilltjejen gillade. C har fått en mycket bättre ekonomisk inställning sedan jag kom in i hans liv, hans förutsätttningar har ju också förändrats så vi spenderar klokare helt enkelt, prioriterar annorlunda.

 

Hade väldigt bra prat med Lilltjejen i förrgår om det vi berört förut - kostnader, hur det fungerar med bostadslån, räntor och avbetalningar, hur stort och dyrt vi de facto bor för bara oss och att jag har som mål att kunna bo kvar tills hon gått ut mellanstadiet. Hon slog inte ifrån sig vid tal om att flytta utan mer nyfikenhet kring hur och vart, till Christer eller något nytt. Det är så lätt att glömma att hon faktiskt bara är tolv när man har så konstruktiva samtal med henne och hennes frågor och reflektioner är så kloka. 

 

Klämde i mig två Ipren klockan fem imorse men det hjälpte föga. Sitter och fryser på kontoret men andra finner det också kallt och allmänt hurvigt idag. Vinden har lagt sig lite nu vad det verkar för vad som bäst kan beskrivas som smog fyllde morgonluften när jag anlände till fabriksområdet. Stendamm från intilliggande Vikans kross hade svept in hela området så man riktigt kunde känna irritationen i ögonen. Vandrar halvkilometern bort till det nya kontorsområdet och känner värmen omsvepa mig. Får en dragning som nästan förvärrar huvudvärken men får lite klarhet i vissa frågor i varje fall.

 

Imorgon har jag min nya tid hos optikern då denne blev sjuk förra gången. Får se om det finns behov av terminalglasögon eller om utlåtandet bara blir som för min produktägare - att titta ut genom fönstret emellanåt för att vila ögonen från skärmarna.

 

Gott var det med Pinchos igår i varje fall. Jag var lite skeptisk till Christers bokning, sjuttiofem minuter innan föreställningens början med ungefär tio minuters promenad från restaurangen. Men vi fick maten snabbt och som de turboätare vi är blev det efterrätt också. Det var inte många minuter efter vi sjunkit ned intill orkesterdiket som de spelade upp Nabuccos långa och vackra intro. Perfekt tajming!

Denna tolkning hade satts upp i ett modernt utlåtande med nutidskläder, högpolitiskt forum och bombvästar, så det var inte särskilt svårt att missa budskapet när det närmast klichéartat avslutades med att båda parter slöt fred och tillsammans lade sina vapen, hjälmar och västar för den nedfallande ridån att, för den som eventuellt missade det, skapa en fysisk barriär däremellan.

Imponerande röster av solisterna som vanligt, men kul att kören fick en mer framträdande roll, för det är något visst med den kraft som många röster tillsammans kan uppbåda.

Testade ett för mig nytt pass, STRONG Nation och stötte på tre instruktörer varav jag endast kände igen en medan allihopa hejade glatt på mig och frågade om jag fortfarande körde Combat. Det var flera år sedan jag träffade någon av dom, då jag instruerade i Kållereds anläggning, det var väl till och med innan Ronja föddes och vi flyttade från Lindome! Jag är så värdelös på ansikten och namn!

Med lätt träningsvärk tänkte jag att detta pass var uppbyggt av stationer så jag kunde mygla på i eget tempo men ack vad fel jag hade! Vet inte hur jag skulle beskriva passet som var koreograferat till musik med inspiration av lite allt möjligt. Lite kampsport, lite aerobics, styrka och kondition. Jag svettades som en gris.

Kunde testa detta pass nu eftersom jag inte ska köra mitt egna i Frölunda i sen-eftermiddagen. Vi ska ta en middag på Pinchos innan föreställningen Nabucco på Göteborgsoperan. Johan lämnar Lilltjejen hos mig efter hennes träning då hon var ok med att vara ensam med hundis tills vi kommer.

Solen värmer gott, någon kör trimmern i sitt ansvarsområde och Mini ligger på stenplattorna intill mig. Det känns som sommar.

Förstod direkt vad det var när smällen väckte mig och klockradions projicerade siffror i taket visade 03.03. Blev liggandes med ofrånkomliga funderingar kring packning och tillvägagångssätt om man en dag eller natt plötsligt skulle behöva evakueras på obestämd tid. Eller som jag ibland brukar fundera på - om det börjar brinna. Inatt var det planering för att säkra mat till katterna och vad jag skulle ha i de förberedda ryggsäckarna för mig och Ronja. Jag har ju vandringsryggsäckarna hängande i förrådet så varför inte lika väl ha de packade med något ombyte och andra nyttiga grejer?

Bomben utlöstes vid bostäderna nedanför Lilltjejens skola där det var skottlossning för någon vecka sedan. Det var inte bland nyhetssidorna man letade information först, områdets FB-grupp var mycket riktigt igång direkt och triaderna mot lokala bostadsbolaget höga. Jag tycker faktiskt att de och kommunen gjort och gör många bra insatser för att främja trygghet och omsorg med frekventa aktiviteter, utbildningar, öppna hus och evenemang. Hur uppslutningen brukar vara vet jag inte men misstänker att de som klagar inte tillhör de som springer ned dom.

Jag gissar att det lär bli bra uppslutning till Nattvandrarnas inbjudan på måndag kväll, funderar själv på att gå dit då jag tidigare varit intresserad men tänkte vänta tills Lilltjejen nått den ålder då hon faktiskt kan tillhöra de som "ränner ute". Att vara med innebär att man får bra koll på hur det är och vad som sker i området.

Får se hur jag gör, det var ju det där med tiden… Jag lyckades somna om till slut för några timmar innan morgonens pass i Majorna.

Nya releasen släpptes i speciellt evenemang på Backaplans anläggning idag så jag tänkte göra en fuling och göra detsamma på mitt pass i Majorna några timmar innan. Dock hade jag ju inte pluggat i närheten av tillräckligt så åkte dit redan vid åtta för att träna.

När de första deltagarna kom frågade jag vad de föredrog, den nya eller min mix - och de svarade direkt min mix! Så med tanke på hur osäker jag ändå kände mig plockade jag de säkra låtarna jag dessutom tycker är ok från nya och blandade med gamla. De nya blev inte så många! Fick ändå totalt hjärnsläpp i låt sex, sådär att vi bara blev stående medan min hjärna var lika blank som svetten i min panna. Till andra varvet var minnet tillbaka…

Blev riktigt fint väder idag så efter en rejäl brunch åkte vi och tittade på Ronjas två P2011 seriematcher. Ägnat kvällen åt att plugga kinesiska och slötittat på den mysiga "The proposal". Man får passa på när C har middag med sina döttrar! Nu går den fantastiska serien "Flavourful origins" på Netflix som jag och C sett flera gånger. När jag är själv försöker jag kolla på mandarintalade filmer för att vänja mig vid detta intressanta men svåra språk.

Pontus och Mattias saknades men blev riktigt trevligt med resten av teamet, lagom länge också så tyckte jag var riktigt duktig i fyra timmar.

Ett mousserande rött vin som tydligen skulle passa extra bra till pizza gjorde just det, förvånansvärt bra!

Till min stora överraskning fick jag en present, en specialbeställd t-shirt med tryck fram, bak och ena ärmen och jag blev nästan rörd till tårar samtidigt som jag skrattade hysteriskt!

På ryggen är vad de gillar att påstå att jag skulle ha uttalat när jag kom ned till TC från PVÖ enkom för att få smaka Glenns medhavda kaka. Jag säger aldrig så fula ord…!

Det som rörde mig mest var inte bara tröjan som sådan utan också texten på ärmen, ett bokstavligt minne de nu gett mig att ha kvar från min tid med dom, VCATS-gänget.

Jag är tacksam för den obefintliga klädkoden nere i TC så jag stolt kan bära den nästa vecka!

Nu ska jag sista-minutenplugga som vanligt inför morgondagens pass. Release nummer 96 står på tur!

Under PI planering är tillgängliga mötesrum dock en än större utmaning så då hamnade vi här. Över fyrtio olika mötesrum på ett och samma ställe. Det är fascinerande hur mycket folk som kan sitta i möten och obegripligt att det kan kräva så mycket folk som uppenbarligen fyller något form av syfte för att bygga en bil! Okej, några olika modeller då men själv har jag svårt att få ihop den affärsekvationen. Men så kostar bilarna runt en halv miljon och uppåt - men ändå? Så mycket folk! Vad pratar alla om egentligen? Senaste åren har möteshysterin ökat, till och med högsta hönset Jim proklamerade inför vår nu verkställda nedskärning att det var "för mycket snack och lite verkstad". Det är möten för mötets skull och man bjuder in den ena och den andra "utifall" och alla klagar men få ifrågasätter och kommer inte ifrån kontrollbehovet eller känslan av att "måsta vara med". Det pratas och ska kollas av med alla och man kommer inte till skott. Ju större organisation desto trögare maskineri. Det ska stämmas av och godkännas till höger och vänster och alla berörda är nästintill omöjligt att få in i samma möte eftersom de är dubbel- eller trippelbokade. Mina produktägare har ibland haft fyra möteskallelser samtidigt!

Med så mycket människor som springer på möten känns det betydligt mer relevant och tillfredsställande att betrakta skiftbyten i fabriken. Mitt raljerande till trots förstår jag naturligtvis komplexiteten och omfattningen för en bils livscykel men där jag ser alla människor sittandes i över fyrtio mötesrum och samtidigt i vetskapen att det ser ut på så sätt bland majoriteten av kontorspersonalen, känns det likväl mer tillfredsställande att betrakta alla människor som flödar till och från fabriken. Alla dessa tusentals som faktiskt bygger bilarna. Ja, visst föregås den där bilen av alla de där mötena vi kontorsnissar springer på, men det är så häftigt att se hela detta stora maskineri snurra och bevittna hur det kommer ut en bil i slutänden - vilket de facto innebär att ännu ett annat maskineri tar vid i form av eftermarknad och kundvård, det som tillgodoser en så stor del av det kapital vi är beroende av. Vi utgör stora och komplexa länkar i den kedja som håller verksamheten igång, som trots våra beroende till varandra likväl ofta hamnar i konkurrens när pengapåsen ska fördelas och silomentalitet och det egna värdesätts högre än det andras. Naturligt, men ineffektivt för den gemensamma slutprodukt vi alla är där för att leverera vad som kan låta vanvördigt men i det stora sammanhanget likväl bara är en vanlig bil!

 

 

 

Jag tog med mig nyttiga tankar kring betygssättningen som ju är så mycket mer annorlunda än då jag var lärare samt vikten av att uthållighetsträna läsning och att generellt "sitta och jobba" en längre tid. Pratade med Johan efteråt och det är så jäkla skönt att vi är överens om dessa saker, att vi förmedlar detsamma och har en enad front. Det blir så mycket enklare för Ronja än om vi haft olika uppfattningar som vi försökt övertyga henne om.

Intressant att se att hon verkar ha övergett tankarna på att bli veterinär till förmån för landslagsmålvakt. Proffsdrömmarna var många hos de övriga i klassen också men många var också blivande YouTubers. Inga poliser, brandmän eller läkare så långt ögat kunde nå. En "sykolog" och en lärare dock så finns ändå visst hopp inom det samhällsstödjande gebitet! 

Vi lämnade en hälsning på insidan av hennes bänklock, hehe!

 

Och apropå förväntningar har jag ägnat dagen åt att undertrycka paniken jag känner när just dessa presenteras för alla representanter från verksamheten vid dagens PI planering. "Detta och detta kommer Linda att göra" - men jag har ingen förbannad aning om hur man gör! De ber en busschaufför att flyga ett flygplan från A till B istället utan att ge ens så mycket som en manual till hur man gör för att faktiskt flyga! Ja, stundtals känns det riktigt jäkla dåligt. Men jag är bra på att trycka undan oron och påminna mig om att det alltid löser sig på ena sättet eller det andra.

 

Det blev en studie i vitt med min nya tröja från Gekås som jag också köpte i svart.

Och BOM, där kom nästa räntesmäll för mina resterande två lån. Lär bli än mer Gekås än KappAhl framgent.

Imorgon dag två med PI planering med nya teamet så blir mest att lyssna in och försöka hänga med. Och lektion i kinesiska. Och föräldramöte. Styrelsemöte igår, pass på torsdag och pizzakväll med VCATS-teamet hos Glenn på fredag. När ska jag hinna plugga pass? Nu.

Fick dessutom hoppa på cykeln och pedala till närlivset när äggen tog slut. Jag cyklar ju i princip aldrig nuförtiden men när jag väl gör det får jag nostalgiska frihetskänslor från studietiden i Umeå då jag cyklade överallt. Konstigt nog har jag inga minnen av att jag någonsin fick ont i de där sittknölarna i höften så som jag får nu nästan direkt.

Nåväl, igår hade jag och Lilltjejen ingenting inbokat! Inga fotbollsmatcher, ingen Fågelcentral, kalas eller måsten. Så vi drog till Ullared! Först fick fick bara avnjuta Lilltjejens helt egengjorda scones då hemkunskapen inspirerar henne att lyxa till det för oss.

Förutom de sedvanliga förbrukningsartiklarna blev det vinterskor till oss båda och en hel del kläder, om man låter bli märkeskläderna som kostar i princip som i vanlig handel är dom riktigt billiga. Och de där bygellösa bh:arna som Lilltjejen gillade köpte jag också, sjuttio spänn styck! En bh på KappAhl eller Lindex kommer inte ens i närheten och är inte heller lika bekväma!

Men med de låga priserna tickar det snabbt iväg trots att man fyndar och nu innan månaden knappt har börjat är det sparkontot som finansierar den resterande. 

Nu är klockan mycket och jag måste plugga koreografi. Nya releasen kör vi igång nästa måndag!

 

Nu har Lilltjejen cyklat iväg till sin fotbollsträning, det är verkligen rena sommarvärmen ute men cykellysen börjar snart behövas när hon ska hem. Under tiden fixar jag och C dumplings, nomnom!

 

Det har fyllts på i kalendern och efter några dragningar med olika personer känns det något bättre, men fortfarande kvarstår det faktum att jag i slutänden inte vet om detta är något för mig. Visst kan jag säkert leverera och göra det bästa jag förmår utav det, men är det vad jag vill? Har jag råd att vara petig?

Det har också fyllts på i min söta Muminburk och det känns lite bättre i magen, både bildligt och bokstavligt.

Fick med Christer och hundis på en två timmar lång promenad medan Lilltjejen tränade gymnastik. Jag hade bortsett från vilket sabla liv det är av förbipasserande trafik då jag alltid brukar ha podsen i men det var likväl skönt att komma ut ordentligt. Efter den dryga mil vi fick ihop samt den timme jag lubbade i förrgår känns det i benen idag!

Första septemberveckan har rullat in med senkommen sommarvärme. Fick en lugn och skön helg som till största delen fylldes av att slakta demoner och monster. Bill och Bull på äventyr. Skönt att okynnessova på söndagen då nattens sömn av någon anledning var ovanligt kass.

Lilltjejen uppskattade den där malda kakgeggan lika mycket som jag men då hon gillade den också på rostat bröd föredrar jag den som den är. Antar att det kan jämföras med Nutella eller jordnötssmör men med hint åt pepparkaka. Gott är det i alla fall!

Betar av förmiddagens möten vilkas agendor skiftar lika mycket som mina känslor inför min roll. Det är upp och ner och noll koll för att glimta till med ett uns av igenkänning för att sekunden senare omintetgöras. Jag försöker att bara vara.

Liten ligger hos Christer och jag blir varm när jag ser honom stryka över hennes päls. Det är fredag och det ska bli skönt med helg, en helg med endast träning och 75-års kalas. Vad ger man en 75-årig ytligt bekant?

 

Körde ju igång mitt torsdagspass igår och fick rejäl stresspuls när en incident på bron stoppade upp trafiken. Jag fick ringa receptionen så de kunde förvarna deltagarna om min eventuella försening men jag hann precis sprinta in och byta om, fast det tog nästan halva passet innan hjärnan var ikapp. Usch!