Hade svårt att somna men välsignat skönt med lite sovmorgon då mitt nästa pass inte började förrän halv elva. Tio började Lilltjejens första match mot Brommapojkarna, laget som blivit lite av deras nemesis. Jag hann bara se en kvart, då motståndarna lyckades få in ett mål. Två till lyckades de med och tog hem segern men Lilltjejen verkade ganska ok ändå, trots att hon till och med fått ta och missa en straff.Själv kastades jag huvudstupa in i lunchserveringar och kiosktjänst som blev betydligt mera hektisk när jag idag var i kiosken som var belägen inomhus.

 

Några timmar senare var det plötsligt var det helt dött både i kiosk och i hallen nedanför där serveringen var och vi förstod att all föräldrapersonal gått ut för att titta på tjejernas sista match. Jag och min parhäst vilkens mamma jag aldrig kommer ihåg att hon är, grymtade lite och tog tag i uppstädningsarbetet. När tjejerna vunnit kom alla tillbaka och det gick fortare att fälla ihop bord, stapla stolar, torka utspillt ris och diska. Johan som kollat på sista matchen körde hem Lilltjejen till mig där hon ville hänga tills jag var klar med mitt pass - som jag brådstörtat fick åka till och låta de resterande föräldrarna slutföra.

 

Mycket folk och kändes bra i kroppen, som alltid när det varit en vecka sedan sist. Väldigt glad att se Carina igen, instruktörskollegan som åkte på långtidscovid och nu börjat komma tillbaka och instruera Body Pump igen men inte Combaten ännu. 

Nu känner jag mig duktigt mör efter alla timmar på fötter och hade gärna kunnat tänka mig en ledig morgondag. Ska besikta bilen för första gången, bilen som jag skulle bytt ut för snart ett år sedan men på grund av förseningar inte blivit av. Gör mig absolut ingenting eftersom jag inte har råd att byta till någon av de förkonfigurerade bilar som de nu emellanåt portionerar ut för oss att välja bland. 

 

I vilket fall tar vi min nybesiktade bil och rattar till huvudstaden på söndag för att hälsa på Nina och company. Det är höstlov så jag får min förlängda helg då istället ända till och med onsdag. 

 

Knät värker infernaliskt sedan gårdagen, hoppas jag kan få någon klarhet vid återbesöket hos läkaren på tisdag, om röntgenplåtarna visar något. Fått domningar i höger pek- och långfinger också senaste veckorna, sådant där som man liksom noterar men inte reflekterar kring och tänker ska gå över. Så egentligen vet jag inte när det började - ungefär som med höften, man noterar det först när man märker att det inte går över eller orsaka besvär. Denna tant börjar sanneligen blir till åren!

 

Det var förresten en lättnad och ertappade skratt när man erkände sina hopplösa färdigheter i huvudräkning och kunden också stod och kämpade med totalsummorna. Gemene man tillämpar inte huvudräkning särskilt ofta och det var en bra påminnelse om den känsla av otillräcklighet många tampas med, inklusive undertecknad vid exempelvis arbetsmöten. Ofta sitter man där och känner att man inte fattar eller hänger med men vågar inte fråga eftersom man inte vill avslöja sin okunskap, tills man dristar sig till det och får ett tack efteråt av andra som också suttit och undrat detsamma. Hur mycket tid kastas bort egentligen på möten där hälften bara sitter med och inte vågar fråga? 

 

Extra styresemöte imorgon för att slå fast årets budget och spika nästa års avgifter som innebär smärre höjningar. Inte oväntat men ytterligare en spik i kistan för mitt boende här.

En blivande instruktörskollega frågade om hon fick låna min klass i Sisjön på tisdag och även om jag så gärna kör och dessutom behöver den lilla slant den ger så får hon gärna. Dels för att jag är så snäll, hon siktar på att kunna köra mot mina veckor när hon är licensierad och klar vilket är jättebra för mig och deltagarna att ha en parhäst och kontinuitet, samt att jag känner att det är lite mycket nu. Lämnade in den andra uppgiften i kinesiskan i fredags så jag inte behöver tänka på den i veckan och dessutom är det ingen lektion så känns bra att kunna släppa den för stunden.

 

Men nu ska jag släppa denna dagen och gå och lägga mig...