Sov oroligt för benen värkde så infernaliskt och vänster pektå(?) är ond och svullen med blånagel på gång. Kan inte gå normalt utan stolpade ut med musen som levererats på mattan, stolpade runt med dammsugaren och stolpade allting däremellan. Så går det när man inte har kilometrarna i benen och sedan ger sig ut på en halvmara.

C drog tidigt för att uppvakta sin äldsta som fyller år idag och jag räknar med att göra så lite det bara går ända fram till passet. Hur det kommer att gå blir intressant, men mina söta stammisar sade sig vara på att köra framme på scenen med mig som sufflör. Kan bli ett kul upplägg - såvida det nu kommer några.

Sommarvärmen rullade in dagarna innan helgen och tydligen var det väldigt många som kollapsade under varvet. Själv hade jag inte så ont av solen och värmen, fick kli på armar och ben trots att jag dränkte mig i kräm men så var mitt tempo också väldigt lågt. Denna morgon förebådar lika fint väder och törstiga efter sol och värme som vi nu är efter vintern lär deltagarantalet bli därefter. Bra att ha få vittnen till min ömkliga lekamen.

 

Quinta do Lago hörde av sig och frågade om jag skulle ha lägenheten detta år då de tydligen fått en bokningsförfrågan för just min vecka och den lägenheten. C vill att vi åker och ser inga problem med att han skulle betala allt - resa, mat, årsavgiften och så vidare. Vi har pratat om detta förut, hur svårt jag har för att ta emot, min stolthet och kanske maniska behov av självständighet. Han försöker få mig att acceptera att vi har olika ekonomiska förutsättningar, att pengar inte betyder lika mycket för honom som för mig eftersom jag har de små marginalerna jag har. Han vill dela upplevelser med mig och han har råd att betala för dom, varför kan han inte bara få göra det då?

 

Jag har ju blivit mycket bättre tack vare Monicas och Tomas osjälviska hjälpsamhet och även Christers alla aktiviteter som jag kan följa med på, men samvetet och skulden finns ständigt närvarande. Det förtar min upplevelse och förtar glädjen för den som vill dela den med mig. 

När någon är snäll eller generös mot mig brukar jag påminna mig själv om den glädje jag själv känner av att hjälpa någon annan. Varför kan jag då inte låta någon annan känna den glädjen också? Är inte det ganska egoistiskt och inbilskt? Den tankegången har ofta hjälpt mig till accepterande och att också känna och uttrycka ärlig uppskattning. 

 

Teater, bio och matkassar är en sak, men en hel resa? Jag tycker lägenheten och Quinta do Lago är jättemysig och vi har alltid så underbar tid där så jag vill verkligen åka - men inom mig skriker det att det är fel. Att jag sitter hemma och oroar mig över Ronjas cupavgifter och samtidigt drar på en semesterresa? Det går inte ihop, det är sådant hyckleri! Mina två olika världar som ensamstående med barn å ena sidan och välbärgad särbo å den andra tillsammans med mitt behov av självständighet. 

 

Man kan tycka det vore enkelt att bara vara tacksam och självklart åka när den andre så uttryckligen gjort klart att han inte har några problem att betala. Känslan av skuld och otillräcklighet skapar jag själv. Christer vet inte hur han kan hjälpa mig ur mina tankegångar för de är ju just mina. Han försöker övertyga mig att han gärna betalar, han säger att han också kan stanna hemma om det känns för svårt för mig men då känner jag skuld för det, för att jag förvägrar honom en upplevelse som han vill dela med mig. Hur jag än gör blir det fel. 

 

Ej ännu nämnt är den husbilssemester vi redan planerat när jag har Lilltjejen i början av sommaren. Ungefär två veckor är planen att åka norrut eftersom den privata uthyraren inte tillät södra Europa, så jag kan nu visa Christer och Ronja mina barndomstrakter. Med oss får vi också Meja så extra roligt att Lilltjejen får en kompis som sällskap! Mejas mamma betalar några tusen så skuldfrågan känns lite lättare där, men jag har inga möjligheter att bidra till hyran osv som väl totalt sett överstiger en hel Portugalvistelse. Räcker inte det som kompromiss för vad mitt samvete klarar av?

 

Jag vet varken ut eller in. Kan inte någon annan besluta åt mig? 

 

Nu ska jag och min ömkansvärda lekamen spela Dibbe 4 - som Christer betalat... Nytt betasläpp denna helg.