C skickar bilder på knödelsoppa och kvällens andra förrätt tillsammans med joddlande musiker i knäbyxor medan vi trötta värmer rester till middag. Det enda jag är avundsjuk på är landskapet av taggiga toppar och djupa gröna dalar som jag aldrig upplevt samt hotellets spa han avnjuter varje kväll. Dock är det dåligt med snö i bergen och backarna slingrar sig smala ned med hjälp av snökanonerna. Klimatförändringarna leder skidbranscherna mot en mörk framtid.

Åkte ut till Torslanda och VCATS teamets kontorstorsdag. Glenn räckte fram en burk med något kladdigt som vid första beröringen på tungan smakade som vaniljglass. Det var vaniljhjärtan i långpanneform, så jäkla goda! Jag okynnesåt minst fyra bitar och mådde nästan illa efteråt, tänkte att ingen eller minimal lunch nu behövdes så blev en näve ostbågar, ett fingerantal chips och några salta kex med Philadelphiaost efter promenaden med hundis. Och så undrar jag varför jag två nätter i rad hamnat på toaletten med krampande tarmar.

Utöver de dåligt tajmade toalettbesöken sover jag nu utan problem, slocknar som ett utbränt ljus som jag oftast gör. Det är mycket sällan jag har svårt att somna och lider med alla de som har det. Tankar som maler, oro som gnager eller helt sonika bara en sömn som vägrar komma. Trots kriser och skit genom åren har jag likväl oftast ändå kunnat somna, på något sätt stängt av och lyckats överrösta alla kaotiska tankar med den förnuftiga som stillat sinnet med sin acceptans och insikt att ältandet inte hjälper och därför meningslös att fortsätta gnaga. Kanske den där latheten igen, att jag helt enkelt inte orkar älta längre. 

Att vara lat kanske inte är så dumt ändå.