Trött men har ändå svårt att somna på kvällarna, hostar och slemmar men feberfri i alla fall. Svag som en kattunge i kroppen och så där löjligt ynklig och självömkande. Slogs av tanken dock när jag för en gångs skull tacksam över Ådis långsamma tempo sniglade genom närområdet att jag knappast hade uttryckt min självömkan lika ytligt om jag varit ensam. Det hjälper ju inte att självömka när det inte finns någon annan än en själv att dra upp en ur träsket. Men med en vän eller partner blir huden tunnare och plötligt sitter man där och lipar för att man inte orkar gå på ännu en nit i Ark Nova. Stackars Christers tålamod har sannerligen prövats denna helg men har en veckas skidsemester i Österrike med Kvardrat att se fram emot om några timmar i alla fall. Han fick klappa och stryka, övertyga och försäkra tills mitt snor var endast förkylningsrelaterat.

 

När den bedrövliga lördagen led mot eftermiddag pälsade jag på mig och åkte ned till Åby för att se sluttampen av Lilltjejens andra match i Fair Play-serien mot Floda. Lika i första och förlust i andra.
Några få timmar senare hämtade vi henne hos Johan för att åka in till Pinchos följt av Stora Teatern för ännu en föreställning i cirkustemat, denna kallad "FIQ!".