Vad är det med män och deras självpåtagna rätt att äga en annan människa? Var kommer det ifrån? Den kulturella och religiösa egentolkningen spelar in i många fall, men inte alla. Vad är det som får en före detta partner att hota med att slå ut tänderna på kvinnan och skjuta den nye mannen, en man som inte uppvisat några tendenser till våld under relationen, att uttala detta vid hennes retoriska fråga flera år efter förhållandets slut? Att låta det gå från ord till handling med misshandel inför deras gemensamma barn med fängelsestraff som följd, den senaste rubriken jag inte kunde ducka för.

Ständigt dessa rubriker, kvinnor som misshandlas av män i nära relation, kvinnor som dödas av män i nära relation. Inför sina barn, ute bland allmänheten men oftast inom slutna väggar. 

Vad är det som får dessa män att anse sig har rätt att äga dessa kvinnor, som i sin snedvridna värld ser det som deras uttryck av kärlek och fullklara rätt?

Rättssystemet är ett skämt och jag försöker undvika dessa dagliga rubriker men det räcker med de svarta bokstäverna som scrollas förbi, de kryper in under skinnet på mig och väcker den där vanmäktiga förtvivland och frustrationen. Liv som förspills, liv som förstörs, ärr som alltid blir kvar. 

Dessa rubriker men allra värst är sexuellt utnyttjande av barn där det inte finns något straff plågsamt nog för de svin som utför dom. Det finns grader av sjuk och dessa är på dess lägsta botten där dödsstraff är för snällt om det inte föregås av en smärta som om bara lite kan påminna om den de själva tillfogat andra.

Det finns så mycket skit som min Lilltjej kan råka ut för att jag knappt klarar av ens ett uns av tanke på det, det är ju dessutom helt meningslöst. 

Tänk alla dessa föräldrar, mödrar där deras döttrar rövats bort, våldtagits och dödats? Jag vet inte vad jag hade gjort om jag haft den gärningsmannen eller fy fan, männen framför mig. Den nioåriga flickan i Skellefteå som en vanlig dag efter fritids våldtogs och misshandlades till bestående hjärnskador, hur fan kan man som förälder hantera en sådan sak?

 

Och detta händer varje dag, från till synes slumpvisa ögonblick till utstuderade mångåriga övergrepp från villaidyllen till krigshärdar. Så många sjuka, egoistiska och ondskefulla människor. Och vi som låter det fortgå, som friger, tillåter umgänge och utdelar skrattretande straff, vad säger det om oss?