Det är så skönt att vi alla är morgonmännskor, eller ja, vi får väl se hur det blir när Lilltjejen kommer in i tonåren, men nu var vi uppe tidigt och passade på att vandra till Oxsjön. Solen värmde tacksamt och skönt medan vi försökte undvika röken och avnjuta våra pinnbröd. Lilltjejen fick en förfrågan om hon kunde vara med i en träningsmatch med tjejerna födda 2009 under eftermiddagen så det blev alldeles lagom att utan stress avsluta, vandra tillbaka och ladda om hemma. På Åbys arena var det bitande kallt så under de dryga två av de tre "perioderna" förvandlades jag till en isbit som stolpade mot bilen för att åka till mitt pass i Frölunda. På rutan väntade en parkeringsbot, jag hade checkat in på ett intilliggande område! Fan. Jag kör alltid via kartan i appen och den brukar alltid lokalisera mig till korrekt plats, men denan gång tydligen inte. Jag såg bara att det stod Åby men hade jag kontrollerat noggrannare så hade jag sett att det stod Åby Egnahem och inte Åbytravet. Så förbannat onödiga pengar som jag ju definitivt kunnat använda till viktigare saker!

Således var jag extra stressad och ur fokus när jag kom till Frölunda för att köra nya releasen. Välfylld sal och jag gjorde såklart fel redan i uppvärmningen. Inget allvarligt alls men det gör inte stressen mindre och som jag väntat ångrar jag att jag inte pluggat tillräckligt. Några mindre missar resterande låtar men coachningen blir ju inte bra när jag får tunnelseende för att fokusera inåt på koreografin istället för utåt mot mina deltagare. Usch. 

 

Notera den kinesiska trion till vänster om mig. Jag kommer aldrig ihåg deras kinesiska namn, men de är far, mor och son som varit med under alla år jag nu kört i Frölunda och de är grymt duktiga med kickar som gör mig avundsjuk! Sonen har vuxit från ung tonåring och försvann sedan till vad jag senare fick höra Stockholm för att läsa till läkare. När han vid första lovet kom hem och återkom till mitt pass var han vuxen och gjorde jump knees högt över alla oss andra, tränar tydligen kickboxning eller om det var muy thai.

Är så fantastiskt roligt att ha alla dessa stammisar som följer mig år efter år, andra tar också med sina barn, respektive eller kompisar, en del blir gravida och man ser magen växa i takt som de får anpassa sina rörelser för att hänga med, blir borta ett tag och kommer tillbaka. En del anförtror personliga motgångar där träningen liksom för mig verkar som mental paus och terapi. Det har verkligen blivit ett härligt och tryggt gäng mina Frölunda fighters som jag kallar dom, de pratar gärna mycket före och efter passen och undrar om någon blir borta en längre tid.

Bastun är igång nu varje dag igen efter begränsningarna så jag och Birgit kan återuppta våra pratstunder medan jag kämpar för att orka sitta lika länge som henne. Välsignat skönt att känna kroppen bli ordentligt genomvarm efter snålblåsten i Åby som bet sig fast trots det genomförda passet.

 

Från och med imorgon kliver jag mera aktivt in i nya teamet SmartFacts som tydligen började som Manufacturing Analytics, sedan SmartFactory och nu SmartFacts, eller SmartFax som VCATS-gänget tycker om att tyka sig med. De registrerar och samlar in data från alla fabrikssystem för analyser - om jag nu fattat det rätt. Blir intressant att arbeta med ett rent utvecklarteam igen och applicera ramverket som det är tänkt. 

Har ägnat några timmar åt förberedelser inför morgondagen och hade en tanke att plugga kinesiska också men huvudvärken manar till sänggående istället.