The Weeknd
Hm, glömde visst att trycka på "Publicera" för detta inlägg som skrevs innan det föregående så helt apropå kommer konsertreflektionerna först nu...!
Klockan hade passerat fyra på morgonen när vi efter en snabbdusch däckade i sängen. När vi lämnade huvudstaden kom regnet och vi tog med oss det till västkusten där träd och gräsmattor hade gråtit av lycka om de haft någon vätska i sig kvar att avvara.
Inne i Tele2 arena var det inga regnmoln som dolde månen då vi fick en helt egen över änden av den förlängda scenen som klöv arenan i två. Eftersom vi tillhörde den grupp som fick släppas in först uppstod lite osäkerhet kring vart man skulle placera sig bäst, men vi valde mitten vilket visade sig vara perfekt.
Artisten var mycket generös och tillbringande minst lika mycket tid mitt ute i arenan som vid huvudscenen.
Det blev galet trångt och vansinnigt varmt och många timmar på fötterna där värken till slut löpte hela vägen upp till knäna redan innan de helskumma och dystopiska förbanden var klara. Den unga publiken skötte sig bättre än vad jag tror en äldre och överförfiskad med ålderns veta-bäst-mentalitet hade gjort. Ett tag stod jag och ryggskedade killen framför mig och inte ens en tårtspade hade kunnat kilas in emellan!
Visst var det en magnifik och snygg show med bombastisk rekvisita i form av en raserad stad som integrerad scenkuliss som blev ytterligare effektfull när pyrotekniken släpptes lös. Antar att det bara var de fåtalet i publiken som var över fyrtio som möjligtvis ägnade en orolig tanke åt de meterhöga lågorna inne i en stängd arena. Undertecknad var i varje fall en av dem.
Lika effektfullt som laserljusen och de synkroniserade fjärrstyrda armband vi alla utrustats med var alla mobiltelefoner som konstant var i luften. Gulligt att se hur en del körde FaceTime med vänner och familj!
När spellistan nått sitt slut började vi röra oss mot utgången och kunde ta in hela atmosfären till "Blinding lights". Då var det lite häftigt att inse att man efter alla svettiga och trånga timmar med smärtande fötter och rygg och avundsjukt sneglat upp mot sittplatserna faktiskt hade stått där inne, mitt i smeten, mitt i showen. VIP-biljetterna var snordyra, men av goda skäl. Tack C!
Lilltjejen är på orkesterlägret hela dagen så jag hämtar henne efter mitt sista söndagspass innan jag går på semester. Sedan är hon hos mig i tre veckor varav två är vi ute på vägarna. Det ska bli så spännande! En av dessa kommer Nina med familj att bo här vilket känns jättemysigt och är jättebra för katterna. Granntjejerna älskar att ta hand om dom och är ofta över men det är ju inte lika bra som att någon faktiskt är på plats. Lilla Liten har inte visat minsta antydning till besvär efter sin operation, busar med Mini och en tvivelaktigt uppskattande Plutt och klättrar upp och lägger sig på ens bröst när man ligger i sängen. Hon är verkligen supermysig och ett roligt komplement till de två andras personligheter.
Nu ska jag upp och röja lite på övervåningen så det blir hyfsat beboeligt för Nina och familjen.
Kommentarer
Trackback
