Två rådjurs vita rumpor spatserade iväg med dess ägares förebrående mörka ögon på oss när vi klev in i Christers mammas trädgård, mitt i Örgryte och uppenbarligen vana vid människor där inne i tätbebyggelsen. Första gången jag träffade hans mamma var när jag lätt upprörd i jakt på omedelbara svar efter Rosas plötsliga uppdykande i mitt liv sökte upp honom där. Jag var ett under av iskall självbehärskning och gav blanka katten i vad hans mamma kunde tänka eller tycka. Jag riktigt kände min kyliga älskvärdhet mot henne medan mina blickar bokstavligt talat sköt blixtar mot honom. Hon visste vad som försiggick och var nog lätt förvirrad stackarn men höll god ton hon också de korta ögonblick hon då fick med mig.

Denna gång kom vi tillsammans med en budapeststubbe då hon fyllt år och C ville uppvakta med present. Åttio år fyllda, eller var det åttioett? Före detta veterinär och kristallklar. Under den korta fikastunden fick jag en liten inblick i den hårda jargong C berättat om som präglat hans sätt vilket var både intressant, lite sorgligt men också en form av bekräftelse.

Hans lillasyster bor också där efter sin skilsmässa och hemflyttning från Thailand, så fick träffa också henne och hennes väninna en snabbis innan de skulle iväg på brunch. Väninnan var gift med hennes tvillingbror, så ja, alla tre syskon har skiljt sig inom relativt kort tidsperiod, så jag antar att jag är i gott sällskap.

Systern är också insatt i hela vår sorgliga historia och jag fick intryck av att hon tyckte lite synd om mig, i kombination med lätt förakt. Eller så projicerar jag kanske bara vad jag själv förmodligen hade känt inför den bedragna som likväl tagit den hopplösa idioten men likväl älskade brodern tillbaka.

Nåväl, eftersom jag bara ätit en lätt frukost samt kört ett grymt pass i Majorna, goffade jag två bitar gräddstinn marängrulle innan vi åkte hem, fick Frasse i släptåg och spelade Ark Nova medan de tjocka spjällen vi preppat kördes i ugnen. Jag tyckte inte de blev bra då jag trodde det var kamben jag fyndat där efter jul och stoppat i frysen. Alldeles för mycket fett och misstänksamma konsistenser,  medan C nästan bara hade benen kvar på tallriken efteråt. Ådi har ett skrovmål att vänta när han kommer på måndag.

Jag åkte på däng såklart i Ark Nova, både idag och igår. Men operan "La boheme" var väldigt bra och raka motsatsen till "Hoffmanns äventyr". Vi pratade lite om hur och vad vi uppskattar med kulturella framträdanden där han älskar känslan och upplevelsen av en ensemble som agerar, som framför något så personligt som det bara kan bli från en aktör på scen till en åskådare i publiken. Min uppskattning inkluderar också att svepas med av klassiska musikorkestrar, överväldigas av alla toner och få ståpäls över hela kroppen. I denna opera var det sekunder där stråkarna fick utrymme och jag kände direkt hur de grep tag i mig. Det är så häftigt, så mäktigt!

C somnade till Netflix "Wednesday" medan jag som fastnat såklart måste se färdigt… de två sista avsnitten. Nu börjar jag känna mig nedvarvad och dåsig så dags att göra honom sällskap.