En bra vecka är slut och imorgon är det dags att jobba igen. Lilltjejen tycker om att passa på att sova hos mig när C är hos sig, vilket inte är så ofta nuförtiden. Jag undrar om han ska tröttna, när han ska tröttna och han hävdar tålmodigt hur han bestämt sig och hur rätt och bra det känns. Sedan kontrar han och undrar när jag ska tröttna eftersom jag ju är den introverta med det utpräglade behovet av egentid. Jag antar att det är ett bra tecken att    C ger mig energi där andra dränerar mig på den. 

När Lilltjejen var återbördad till sin pappa på fredagen ägnade vi minst tre timmar åt en ny omgång Ark Nova, men lyckades slutföra den och med ytte-pytte marginal så vann jag, för att C missade en liten men väsentlig detalj i sluttampen. Det kommer han inte att göra igen.

Knäet är mycket bättre, tillbaka till att bara kännas utan nämnvärd smärta och likaså axeln är där men inget störmoment. Till och med huvudvärken har gett med sig för att endast gästspela emellanåt, inte värre än att en Ipren kan åtgärda vid behov.

Hundis ligger intill Ronja under täcket där han av någon anledning och trolig dålig tillgång på syre ändå föredrar att ligga. Hon har vridit lite på dygnet och rör sig således rastlöst trots att klockan snart är halv tolv. 

Ambitionen var en tidigare kväll för att förbereda sig inför skolstarten på tisdag men det går uppenbarligen sådär. Själv kör jag inte ha några problem när ögonen nu går i kors!