Visst blev det en snällare variant utan citrongräs, mynta, chili och de fruktansvärda korianderna och hon gillade det. Halleluja! Nästa grej hon är nyfiken på är vietnamesiska vårrullar och "steamed buns" - hemmagjorda eftersom det ser så mysigt ut att göra, inspirerad av den Oscars-vinnande kortfilmen "Bao". De där runda knytena, inte de som ser ut som små tacos. Det krävs nog en del övning men jag är på, även på dumplings eftersom det är så jämrans gott! 

Blir spännande om vi kan få till försök till denna pyssliga smaklighet men får nog vara beredda att påminna oss om devisen att övning ger färdighet!

Tänkt lite på mitt inlägg häromdagen gällande frånvaron av tillräckligt mycket känslomässiga  incitament för mig att skriva om. Det lät kanske som om det vore stiltje i min hjärna men det rör sig såklart en hel del, bara inte tillräckligt för att skapa behov av att skriva ned det. Ekonomin är ständigt där liksom det vacklande självförtroendet på jobbet och hjärnspöken kring Christer. Fram och tillbaka, upp och ned, mycket och litet, långtgående och flyktigt tillsammans med de triviala vardagsbestyren. 

Lyssnade ju på Anders Hansens "Depphjärnam: Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?" med stor behållning och lyssnar nu på den för ungdomar "Depphjärnan för unga". Ska man tro på hans teorier ska tillvaron aldrig kännas riktigt bra eller tillfredsställande- för det är vi inte gjorda för. Traumatiska upplevelser tillåter hjärnan oss inte att glömma, för den vill se till att vi inte utsätter oss för det igen. Oro och ångest är dess strategi för att se till att vi håller oss vid liv, inte nödvändigtvis välmående utan vid liv. Lite deprimerande men ganska logiskt ur den animaliska synvinkel vi så lätt glömmer att vi borde ha, kläder, nobelpris och komplicerad infrastruktur till trots.

En del är mer känslomässiga än andra, alla hanterar sina känslor olika men vi har dom och de har ett syfte. De passar bara inte alltid så bra in i det samhälle och de förväntningar vi har idag på det lyckliga och framgångsrika livet.

Jag undrar vad Lilltjejen skulle tycka om boken, den är ju riktad till hennes ålder. Jag kan tycka att Anders kunnat använda enklare ord och meningsbyggnad många gånger, det är inte så svårt att säga till exempel anledning istället för incitament. Det är så lätt för de unga att tappa fokus och för svårt språk är ett effektivt sätt att öka den risken. Menmen, de huvudsakliga budskapen kommer nog fram ändå så länge man nu lyssnar eller läser vidare.

Johan ska på konferens imorgon till på tisdag så Lilltjejen blir kvar hos mig tills dess. Jag och C hade en konsert inbokad sedan länge så  hon kommer att hämtas av farmor och farfar efter skolan där vi hämtar henne efteråt. 

På lördag åker vi till Sälen, ska bli så skönt att komma bort ett tag!