Classic
Lite middag följt av mera uppvaktning och presenter för Lilltjejen innan vi åkte till Stora Teatern. Canadensiska Cirque Alfonse Animal bjöd på fartfylld, musikalisk, akrobatisk och humoristisk show där man riktigt kunde se hur roligt de
hade tillsammans. Gruppen bestod av vänner och familjer och till stående ovationer kom deras tre barn ut på scenen. Den knappt tvåårige pojken i kycklingdräkt som balanserade i sin förmodade pappas utsträckta hand var bara oemotståndlig där han
stod med den frånvarande barnablick man finner hos den som inte förstår uppståndelsen omkring.
Väl hemma avtackade sig Lilltjejen en omgång brädspel för att förkovra sig med sina presenter. Jag åkte på däng som vanligt i Carcassonne trots Plutts sympatier.
Under natten och förmiddagen blåste det upp till rejäl snöstorm men nära nollstrecket blev det bara tungt och blött.
När Lilltjejen skjutsats till Johan där övernattningskalas väntade körde vi Ark Nova. Vi kom in i spelet rätt bra men höll på i timmar! Knappt hade vi kommit halvvägs när vi gav upp för att fixa middag innan nästa form av spel - Classic och Super Classic turnering på
Möbelgatan här i Mölndal.
Här är vi nu och det går som väntat för mig och jag inser att flipper är som golf, en boll/kula är det skitkul och det går enligt mina mediokra mått helt ok för att i andra gå fullkomligt åt skogen, och det är så förbenat irriterande att man
funderar på att aldrig spela mera!
De gamla classic och super classic rinner hela tiden för mig, ibland får jag inte ens röra kulan och jag blir så arg att jag knappt vet vart jag ska ta vägen! Men till skillnad från C och de många andra manfolken här i lokalen så
varken gormar, svär eller sliter jag i spelen. Kanske borde jag göra något sådant också för det är riktigt jobbigt att inte veta vad man ska göra av den orimliga vreden som dessa spel kan ge upphov till. Det ska vara roligt att spela men just nu är
det banne mig inte det och det går inte heller bra för C i hans ögon så vi båda går omkring här och surar!
Kommentarer
Trackback
