Medan Lilltjejen påbörjade bilresan hem från Sälen med Johan körde jag mitt pass i Majorna. C körde första flyttlasset från Martin och jag anslöt medan de höll på att tömma det. Tillsammans käkade vi lunchpizza innan vi körde två vändor till och jag var snabbt i behov av en ny dusch medan underarmarna värkte. Ändå kände jag som oftast den där tillfredsställelsen som bara riktigt kroppsarbete ger.

Omständigheterna var tråkiga, Martins skilsmässa men han verkar ha hanterat det med distans och pragmatisk inställning utan bitterhet. Fantastiskt fint hus hjälptes vi åt att tömma och köra över till fyrarummaren han köpt för sig och sina två tonårsbarn.

Fick en känslomässig påminnelse av sorg när jag såg de tomma rummen. Brustna förväntningar och ett liv som inte blev som man tänkt. Det blev något annat istället och just en annan känsla dök upp när vi kånkade en otymplig Kallax-bokhylla in i den nya lägenheten - känslan av omstart och den där häftiga insikten att bygga upp något nytt, eget från början. Av den anledning många flyttar har kan det lätt bli en tunn skiljelinje mellan en deprimerande och nedslagen känsla istället för den glädje och förväntan jag själv lät uppfylla mig. 

Biografen måste ha fått klagomål för de verkar ha dragit ned den hysteriska volymen något och jag kunde avnjuta "Ant-Man and Wasp Quantumania" i sitt IMAX-format. Nittionio procent utspelad framför green-screens och inte samma tråd av humor som var mycket av behållningen i de två första men helt ok ändå.

Imorgon lär jag ha träningsvärk i armarna, perfekt inför två combatpass…