Mina gamla handskar som pappa köpte när jag var aktiv längdåkare har snart gjort sitt, men förvånande att de håller vind och kyla så väl ifrån sig. Molnen ligger lågt idag också men till skillnad från våra första dagar så blåste det mer idag. Som alltid när man påminns av naturens krafter känner man sig både fashinerad och ödmjuk. Dimman är så tät att man knappt ser tiotal meter framför sig och vi hukar för vinden som piskar oss där vi sitter fullt exponerade i stolsliften. Det är få minusgrader men vinden kyler effektivt. Vi höll oss på östra sidan av Tandådalen, läsidan innan vi till slut gav tappt och åkte tillbaka till värmen. 

Lilltjejen var fortfarande mör efter gårdagens tur runt Kalven, fjället som bekläs av Tandådalens backar. Medan C jobbade åkte vi ut på de drygt elva kilometer långa skidspåren och min avkomma var så jäkla duktig! Solen kikade fram emellanåt och tog två fikastopp på vägen, bland annat vid den lilla mysiga fäboden Lindalen där vi också gjorde ett stopp vid förra årets skoterutflykt, mitt ute i ingenstans, jättemysigt!