Dumplings!
För att ge plats åt ett flipperspel har jag fått en anledning att avyttra soffan som var alldeles för stor för mitt vardagsrum. Sektionerna gick inte längre att hålla ihop heller utan gled ständigt isär så idag blev det att hyra släp och pensionera schabraket.
På Marketplace hade jag hittat Ikeas "Klippan", en tvåsitsig för femhundra spänn som vi hämtade från en trevlig ung kille med en gammal kattfröken vid namn Mjaumjau. Han gick dessutom ned en hundralapp trots att jag inte ens haft för avsikt att
pruta, feg som jag är när det gäller sådant.
Soffan var i jättefint skick och hade uppenbarligen fått vara ifred från kattens klor, vilket den inte lär få vara här.
Jättenöjd med hur det blev och att min älskade fåtölj fick komma fram invid bokhyllan där jag lär sitta oftare nu än då den stod inklämd i hörnet. Det är så mysigt med alla böcker!
Det hann således bli ganska sent innan vi kunde påbörja vårt första försök till dumplings medan C jobbade vidare.
Vi köpte färdiga degrundlar på Saigon food, supersmidigt, så bara att fixa fyllningen enligt Filip Poons recept och sedan slå sig ned och pyssla. Riktigt mysigt!
Vi testade att både ånga samt steka och var överens att de stekta blev godast och allting sammanfattningsvis jättegott! Det blev trettio stycken och vi satte i oss allihop.
Nästa på den asiatiska prova-på-menyn är bao buns så vi byter den vanliga fredagstacon till asiatisk taco!
Lilltjejen pratade också om en annan nudelrätt hon sett hos Emmy som hon ville testa. Lät som stekta nudlar men får kanske göra lite efterforskningar.
Imorgon har skolan sin traditionsenliga skridskodag och vad det verkar har ingen fler förälder anmält sig för att köra ned klassens grejer denna gången heller. De efterfrågar några föräldrar från varje klass men tror jag bara kan erinra mig
någon enstaka annan förälder från annan årskull tidigare. Knökfulla var våra bilar så misstänker att jag får fälla sätet igen imorgon.
Igen känner jag sådan tacksamhet att mitt jobb är sådant att det ger mig möjlighet att hjälpa till. Egentligen hade jag inte tänkt köra denna gång, just eftersom jag alltid gjort det hittills. Men varför skulle ungarna och personalen lida för
en principsak? Jag vill ju hjälpa till och kan dessutom så då så!
Kommentarer
Trackback