Det regnar

Det kändes lite som den klassiska scenen där någon fått sparken från jobbet och lämnar kontoret med en låda personliga pinaler. Jag hade ingen krukväxt som krona på verket och har heller inte fått sparken, eller kanske på sätt och vis då SmartFacts lämnat vår del av organisationen och jag således inte längre var behövd då de också slopar Scrum. Bilen skulle in till verkstan för en ny mjukvaruuppdatering så jag passade på att svänga in till PVÖ och hämta de fåtalet prylar jag hade där. Nere i TC har jag ingen egen plats och den scrum-variant de ska bibehålla är virtuell eftersom teamet är distribuerat, så nu har jag ingen användning för mina post-its och pennor, Scrum Masterns spade och grep, som det ser ut.
Pratade lite mer med den nye PM:en som de nu kallas och det känns lite bättre beträffande min nya roll och förväntningarna på mig. Jag ska helt sonika bara lyssna in i de forum jag bjuds in och ta in så mycket jag kan - det blir bara lite tunt och futtigt, inget gediget jag har att ta tag i vilket medför att jag hamnar i en likgiltig, på gränsen till uppgiven känsla av att vara totalt överflödig.
Fick en broschyr från Folkuniversitetet med ett urval av de kurser de erbjuder och jag kliar i mina fingrar när jag ser de kreativa möjligheterna med skrivande och målande! Kanske en dag när ekonomin har vänt och jag är pensionär med tid. Har inte känt det där inre tvånget att skriva på väldigt länge, saknar känslan där orden bara flödade ur mig men uppenbarligen har min motivation och inspiration kvävts av vardagens trivialiteter. Eller så har jag helt enkelt inte tillräckligt med inre driv till den nivå som andra skribenter har, de som tvärtom inte kan låta det kreativa undertryckas av det vardagliga. Jag önskar många gånger att jag hade det där drivet som får andra människor att uppslukas eller frambringa det där varaktiga som inte bara berikar en själv utan också andra.
Men alla kan inte vara kreativa genier eller entreprenörer och jag hamnade i den skara latmaskar som finner tillfredsställelse i att bara vara!
 
Store Mini och min vackra Lilltjej!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0