Tvärflöjtslektion följt av orkesterträning och undertecknad kan äntligen ta sin instängda lekamen på en efterlängtad löprunda. 

Jag kom några få meter och kände förutom hela min ovana kropps protester mitt otejpade knä stämma in i klagokören. Med tanke på att jag hade dryg timmen att slå ihjäl ställde jag om Runkeeper och promenerade istället. Knät värker men sinnet är relativt nöjt av skön kvällssol och minnet av den entusiastiske fadern med omkring tvååriga dottern som fiskat upp en stor gädda ur vad som väl närmast kan kallas det dräneringsdike som ansluter till Mölndalsån mot Åby.

Nu är jag hungrig!