Stolt!

(null)
Det var ett tag sedan nu och med höst går verksamheten ned i intensitet. Duvor, änder , någon trast och någon rovfågel, inga ungar som kräver mat var tjugonde minut.
Då får man således tid till välbehövligt underhåll så som att avyttra högen av bröt som samlat på sig senaste året. Hyrde ett släp som nu står på besöksparkeringen nedanför då vi inte hann få undan allt idag. Gamla kyl- och frysskåp, till och med en liten gjutjärnskamin var den nu kom ifrån. Är det inte underligt hur vanligt hederligt kroppsarbete kan kännas så sjukt tillfredsställande? Och jag är löjligt stolt över att jag lyckades backa in släpet!

Lilltjejen hade planerat häng med kompisar i Mölndals galleria och de cyklade ned direkt efter vi var tillbaka från återvinningscentralen. Således passade jag på att åka till gymmet och ställa mig på löpbandet intill Christer. Det var förstå gången på minst ett år? Då var känslan bara urtråkigt och omotiverande och med tanke på känslan under veckan hade jag inga större förväntningar. Dock kändes det otroligt bra direkt! Körde musik i lurarna för ovanlighetens skull och fick extra pepp, älgade stund och bitvis i tempo jag inte kört på flera år. Efter en halvtimme började knät kännas av och beslöt att kliva av och plåga armarna i maskinerna med Christer som slavdrivare istället. Lär ha jämrans träningsvärk imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0