Innan ordinarie kontorstid letade jag mig fram till ännu en ny plats för rutinkontrollen av brösten och nu verkar uppdraget ha lagts ut på entrepenad. Avsikten med mammografin fick mig att tänka på Anna-Karin då jag rullade nedför backen mot Mölndals centrum. Så många år hon haft kvar att leva om cancern inte tagit henne, att jag är här och nu med mina ynkliga vardagsproblem och inte hon, att Marcus inte har sin mamma eller Martin sin tänkta livspartner. Orättvisan för somliga, lyckan för andra och perspektivet som ingen bör åsidosätta. 

Jag har en liten hund i knät som snarkar imponerande högt och ett skattesystem som möjliggör gratis kontroller av dödliga sjukdomar. Livets spektrum vi lätt glömmer att uppskatta bland putsade Instagrambilder och välansade trädgårdar.