Det får ett eget inlägg, för det kan inte lyftas fram nog.

 

Senaste månaden har jag hankat mig fram genom Stina Wollters självbiografiska "King denna kropp". Enstaka bitar tränger igenom min distraherade hjärna, så som exemplen på hennes av anorexia avlidna systers beteende - "sköljde en äggvita i 20 minuter för att utplåna minsta risk för äggula", men främst kapitlet "Pelargonkvinnorna och dickpickarna" lyssnar jag med sorg, vämjelse och uppgivenhet. Alla borde läsa detta kapitel, ta in det, ta till sig det och sluta sticka huvudet i sanden.