Så med hjärtat fyllt av värme och tacksamhet lämnade jag C och mitt hemmakontor för att åka in till kontoret för alla eftermiddagsmöten. VCATS-gängets grabbighet med godmodiga pikar och verbala axeldunkningar var uppiggande och resten av arbetsdagen forsade fram. När jag lämnade kontoret var det kluvna känslor men beslöt att åka förbi AniCura för att hämta askan från Bror. Jag vill att han ska vara hemma igen när Lilltjejen kommer på söndag och jag såg ingen annan tid att hämta honom, men eftersom jag visste att jag skulle bryta ihop drog jag mig för det då jag skulle köra mitt pass i Frölunda kort därefter.

Tjejen i kassan såg att det inte fanns många ord att säga när hon räckte över den fina påsen och väl i bilen unnade jag mig själv att fulgråta några sekunder. Hann hem och lämna honom och tillsammans med C snora lite till mot hans axel medan han körde oss västerut igen till gymmet.

 

Medan jag innan passet gick runt och samlade in närvarolapparna fångade en återkommande deltagare in mig för att framhäva "...att jag var den bästa instruktören av alla!" Hur hon och hennes man gått på många olika combatpass för olika instruktörer, men jag var bäst.

Jag vet att jag har många fleråriga stammisar och alla har förstås sin föredragna smak på instruktörer men jag blev så glad av hennes ord att det gav mig pepp när jag med svullna och rödflammiga ögon äntrade den lätt upphöjda scenen och tvingade mig själv att koppla bort och fokusera - och körde enligt min egna uppfattning mitt bästa pass på länge. Jag fick så mycket energi att jag var redo att köra en timme till efteråt, inte en enda låt kändes jobbig! Är det inte konstigt det där?

 

På vårt intranät där jag efterlyst en vikarie hade jag fått napp och då jag vet hur svårt det kan vara att finna en vikarie tackade jag översvallande. "Det är en ära att vikariera för dig", får jag till svar från den nyutbildade tjejen jag endast träffat ett fåtal gånger. 

 

Jag får groupie-bilden Desirèe tog häromveckan när vi varma och goa var klara med vårt spa:ande och yogande och ska gå en våning upp för middag, en påminnelse om den trevliga dagen i Gekås och avslutningen med tjejerna.

 

Jag åker på däng i kortspelet "10 phase" men ser lovande ut i "Ark Nova" när vi testar det igen. På drygt en timme, den uppskattade speltiden är vi inte ens i närheten av att skönja det som krävs för avslut men jag har kommit längst på poängskalan - för en gångs skull.