Vid nåt möte startades vi upp med en "ice-breaker" där alla skulle komma på några frågor att ställa till en annan. En av mina var vilket godis man skulle välja om man bara fick äta en sort resten av livet. Det är en viktig och mycket svår fråga enligt mig själv. Spontant säger jag gröna tennisracketar. Men så finns det ju Toffifee, och nu också de där m&m´s med nöt inuti! Jag har alltid föredragit de utan men så fick jag en mega-gigantisk påse av syster när jag fyllde år och är nu helsåld. Snacka om beroendeframkallande! Nu är vi halvvägs igenom november och enkilospåsen är faktiskt inte slut men det kan nog endast tillskrivas det faktum att jag varvar med racketar och Toffifee. Det är helt klar nackdelen med att jobba hemifrån där frestelserna bara är några steg bort!

 

Ute är det nära nollstrecket och vindarna så där isande kalla som endast västkusten kan uppbåda. Det var täckkjol, tjockmössa och fejk-Canada goose jackan vid lunchpromenaden med herr hund och ja, det blev onekligen svettigt trots det långsamma tempot som den fyrfota plutthunden har. Skönt att komma ut i vilket fall.

 

Vid vår avstämning under helgen vi nu lämnat var det igen inget specifikt någon av oss hade reflekterat kring. Stundtals får han ångest när minnena ramlar över honom och vi pratade om vi medvetet tänker tillbaka på allt som hände. "Bränt barn skyr elden" säger C och visst är det så. Även om vi pratat så mycket om det tillsammans, och tillsammans och enskilt med professionell tredje part så gör det fortfarande ont att tänka tillbaka på, som vilket trauma eller vilken sorg som helst. Det handlar inte om att vilja förtränga eller glömma tror jag, utan helt sonika den grundläggande oviljan att minnas något som gör ont. Det hjälper inte att klia på skorpan, den är där och man vill och har gått vidare med läxan att inte öppna eller skapa något nytt sår.

För min del ramlar minnena som sagt sällan över mig nuförtiden, det är mer sporadisk osäkerhet som gäller nuet kring honom och hans tankar, känslor och göranden. Den där tilliten helt enkelt som inte är så enkel men där tiden och vårt arbete bara kan verka.