Senast jag var på julbord med jobbet var en hög med år sedan, då hela IT klämdes ihop på Valand. Nu kallas vi "Digital" istället och varje avdelning får bestämma själva. Min valde en vanlig middag med någon form av jultema istället för traditionell julbuffé. Lax, hjort och kaneldoftande äpple kan ju anspela på jul och var helt ok men lämnade mig inte sådär proppmätt som det traditionella och obegränsade alternativet vanligtvis gör.

Hjort är ju ingen favorit heller samt i den blodiga form den tillhandahölls. Tartarbiff tycker jag är fantastiskt gott men det är också bara den eller carpaccio jag föredrar i rå köttform.

Jag placerade mig strategiskt, som jag oftast försöker - längst ut vid ett av borden för att minimera antalet personer att konversera. Det var trevligt men jag kände hur jag medvetet fick aktivera min sociala modul i hjärnan genom att aktivt engagera mig, ställa frågor och framför allt vara en aktiv lyssnare.

När efterrätten av avnjuten noterade jag lättat att det några som snabbt bröt upp, då behövde inte jag vara först!

En gammal kollega som visade sig ha lånats ut till oss kom och pratade lite. Han är superextrovert och har alltid tyckt det varit så roligt att jag är introvert. "Du är den mest extroverta introverta jag känner till!" Proklamerade han när vi uppdaterat varandra om nuvarande arbetssituation. Han är med och driver projekt som ska bygga nya fabriken i Slovakien vilket verkar jättespännande.

Trevligt och dränerande men fick visat mig lite för kollegorna och fick gratis middag för besväret. 

C är vrålförkyld vilket inte händer så ofta så får se huruvida jag klarar mig. Nu är jag trött.