Jag får bara vara tacksam att det inte är den dunkande varianten av huvudont man har. Det värker rätt och slätt, gör ont, hela dagen, från morgon till när jag nu ligger i min säng. Energin var inte lika galen som i torsdags men väl nog och man skulle kanske kunna tycka att hård fysisk ansträngning skulle förvärra men inte denna. Den bara var där från uppvärmning till nedvarvning. Den har blivit min konstanta medföljare.

Innan konserten igår tog jag en förebyggande Ipren utifall ljudvolymen skulle förvärra värken, men öronpropparna dämpade bra och det blev inte värre. Den gick inte över heller och har aldrig riktigt gjort de gånger jag tagit tablett. Värdelöst.

Nåväl, den är som den är, det var mycket folk idag men knappt hälften vill vara med på mina groupies. Kanske jag skulle få med några fler om vi tog bilden innan passet men jag tycker själva poängen är att vi är just så som passet gör oss, svettdränkta, rödflammiga och endorfinstinna.

Plutt levererade en mus under tiden…

Imorgon väntar en mötesspäckad start på arbetsveckan.