Suckarnas gång tänds vartefter jag går. Volvos semesterstängning ekar med tomma parkeringar och tysta korridorer. I övriga världen bortom den svenska industrisemestern pågår verksamheten som vanligt, så jag kör de vanliga eventen med Asien och USA i sina respektive tidszoner.

 

Ägnade söndagen åt att främst diska, vika tvätt, skura burar och golv, köra igång tvätt och köra ned ett gäng duniga kycklingar i köttkvarnen. Lilltjejen fick fokusera på fåglarna och vilthabiliterarna är så grymma som involverar henne i det som behöver göras. Så hon ringmärker, tränar, flyttar, fångar och släpper förutom matar. Skulle inte bli förvånad om hon om blir en del av dem den dagen hon fyller arton.

 

Jag lämnade av min avkomma i Lindome och åkte till Frölunda för mitt första pass på tre veckor. Föreställde mig att jag skulle sluta som en blöt fläck men glädjen och adrenalinet över att vara tillbaka gav sådan energi att både koreografi och orken var på topp. Färre deltagare som väntat nu när semestern kickat igång på allvar men jag kör på lika hårt ändå. SÅ skönt!

 

Efteråt var jag dock helt slut i kroppen, galet skönt!

En tanke som börjat gro innan fick löpa linan ut och jag åkte ut till Björlanda för att hälsa på Christer. Ville känna hur det kändes och nu när jag inte har Ronja och massa aktiviteter att tänka på så har jag tid och fokus att kunna prata.

Drog upp volymen på den den bastunga pepp-musik som jag och Ronja kört så fort vi varit i bilen och stundvis hemma. Da Buzz, Masterboy, Usher och PSY.

 

Han bjöd på mat som ingen av oss hade aptit på att ens halvvägs slutföra och pratade lite. Jag kände hur också mentalt trött jag var, trött, avstängd och med lätt huvudvärk. Jag hörde på vad han sade men lyssnade inte - eftersom jag inte kunde bedöma sanningshalten. Han fick en kram på mitt initiativ för att jag ville känna hur det skulle kännas. Det var inte bara lås och bom kring hjärtat utan också taggtråd och vallgrav. Eller så var det helt sonika ingenting. En kombo är min bästa gissning.

 

När jag åkte därifrån bytte jag för första gången på flera månader till min lugna spellista. Molly Sandén, Pentatonix, Lisa Ajax och Roko Blazevic passade plötsligt min hjärna bättre.

Imorgon har jag ett första möte med en psykoterapeut, samtal som både jag och Rosa på sin sida får bekostat av honom. Kanske kan jag få en möjlighet att förstå varför, förstå vad som försiggick och försiggår i hans hjärna för att förhoppningsvis lägga min egen till ro.