Christer var där förra året tror jag det var och förvarnade om galet brant och jobbig klättring, något som lite efterforskningar bekräftade. Omkring trettio upp till femtio minuters vandring och klättring fick man räkna med.

Otillåtet som bygget är finns det inte officiellt utmärkt på någon karta men från Himmelstorpsgården var det enkelt att följa de gulmålade "N" med hjälpande pilar, om man nu mot förmodan skulle missa den ibland meterbreda stigen genom den underbart vackra lövskogen.

Vid regn och blöta kan nog vandringen ned till Nimis vara lömsk och lurig men nu var det snustorrt och fint - och inte alls i närheten så långt eller framför allt brant som jag förväntat mig. Det tog tjugo minuter för oss att komma tillbaka därifrån till bilen, svettiga javisst men en söndagspromenad jämför med att komma upp på Fulufjället vid Njupeskär. Likväl hade vi ganska roligt och skakade på huvudet åt de många barn och besökare som vi mötte på vägen iklädda flip-flops och badtofflor. 

En skribent rekommenderade att inte ge sig in i de labyrintlika gångarna eller klättra i konstverket på grund av alla utstickande spikar, grenar och plankor som också kunde vara oberäkneligt lösa eller instabila. 

Liksom många andra struntade vi blankt i detta och klättrade omkring tills vi utforskat varenda gång och vartenda torn. Det var skitkul, just för att det var så trångt, bökigt och riskabelt! Ofta fick jag kränga av mig ryggsäcken för att komma igenom passager. 

När Lilltjejen kommit över den första osäkerheten om konstruktionens hållbarhet klättrade hon omkring likt den mink jag tror vi såg kila omkring bland stenarna medan vi fikade.

Inte långt från Nimis fanns ett andra konstverk, Arx, också det ett svartbygge av betong och sten. Vi hoppade omkring bland stenarna och lät den starka vinden kyla av oss innan en andra runda i de trånga gångarna för att slutligen klättra tillbaka upp och hemåt, glada att vi fått uppleva platsen.

Det blev Laxbutiken på vägen hem där vi också loggade en geocache i närheten. Vår travel-bug som vi plockade med från Fulufjället med Tyskland som mål fick byta plats med en annan bug som ville till Norge.

Trafiken var tät och väl hemma anslöt Evelina som badsällskap till Lilltjejen. Jag drog på mig långbyxor, långärmat och vindjackan samt tog med en extratröja tillsammans med korsordstidningen. Den tröjan behövdes, men likväl satt jag där med frusna fingrar medan tjejerna badade!

Imorgon blir det upp tidigt igen för jobb på Fågelcentralen.