Påpälsad men frös som en hund efter nittio minuter nere på i kallhålet kallat Åbyvallen. Lilltjejen var i varje fall jätteglad efter träningen med den årsäldre kullen som var inkluderande med engagerade och tillmötesgående tränare. 

Lilltjejen testade trippla mössor för att motverka hjärnfrys av smoothien...Nästa vecka är det sportlov och den är för Lilltjejens del fullbokad med målvaktsträning för att avslutas med skidåkning i Sälen. Hon får mycket skidåkning i år då hon helgen efter ska följa med Mejas familj till Ulricehamn, och senare i mars åka med mig och Johan till Sälen. Visserligen är det inte så mycket som i mina egna uppväxtens dagar då vi kunde åka till Strömlidabacken eller Vallsberget efter skolan och under helger. Alla de timmar man ägnade åt att klamra sig fast vid det isiga repet som drog oss upp mot Strömlidastugan, sista branta knycken där man till slut fann sig kliva av för att inte glida in i bakomvarande. 

Arbetsveckan går mot sitt slut och med ovana ögon möter man soluppgången till arbetsdagens början. För vad som känns väldigt plötsligt har ljuset återkommit till morgnar och kvällar. Har fått mycket fin stöttning gällande mina tvivel på mig själv där i början på veckan. Har smält det lite och kommit fram till att det var en nyttig tankeställare som jag tar med mig. Oavsett vad det gäller är det nyttigt att ifrågasätta och självreflektera ibland.

 

Nästa PI planering närmar sig och kalendern fylls upp. Den nye PO:n för ena teamet börjar precis då, och samtidigt slutar den andra PO:n i mitt andra team. Där har vi också tappat en bärande team medlem till den lokala gruppens oro. Han fick ett erbjudande han inte kunde motstå och kliver på tåget att bli produktägare i en annan del av organisationen. Utan PO och denne nyckelperson står teamet inför en utmaning att själva rodda leveranserna tills ersättare är på plats, och de som redan är så hårt belastade!

Vältajmat till PI Planeringen är det också dags för första tentan i kinesiska samt att nya combat-releasen ska sitta som ett smäck i hjärnan.

 

Ola ville luncha igår då jag redan intagit min tvivelaktiga ändock ekonomiska lunchlåda men gjorde honom sällskap över hans inbakta pizza. Han lämnade också GOX och kom till Manufacturing där jag är, samma produktarea till och med för att förstärka och avlasta för min chef. Vi såg dock till att han inte blev min chef då det hade känts märkligt för oss båda då vi känner varandra så väl, men när Niclas nu snart går på föräldraledighet kommer Ola ofrånkomligen att måsta basa över mig tills Niclas är tillbaka efter sommaren! 

Nästa vecka är det dags för vår traditionella bowling- och middagsträff. Lite kul att Ola klev upp och i och med det blev chef för Mikael, och nu kommer han att bli chef om än tillfälligt för mig!

 

Var förresten uppe på VAK för ett möte, första gången jag var där på väldigt länge. Restriktionerna släppta och massa folk överallt, mer skrivbord har klämts in i de landskap som tidigare erbjudit massa luft och utrymme för interaktion och spontana stå-möten. Vi var för många för våra lokaler redan innan pandemin och nu när alla ska återvända går ekvationen inte ihop. Jag är ledsen för att jag måste lämna TJA och min lyxiga tillvaro i mitt egna kontor men lättad att vi får ett eget område inne på fabriken. När plånboken tillåter blir det att avnjuta deras lunchrestaurangs fantastiska gulashsoppa och betrakta det fashinerande maskineriet bakom monteringen av bilarna. Olas fru har eventuellt ett nytt jobb på gång hos Liseberg och vi kom in litegrann på förmånerna detta skulle kunna innebära i form av gratis åkband, förturer och så vidare och vad hade vi? Tjo, det är onekligen ganska häftigt att kunna testa bilar innan de kommit ut på marknaden, vara med på krocktester, vara en del av en global produkt från ritbordet tills den rullar ut ur fabriken, ett företag som numera också breddats till att vara mjukvaru-utvecklare också.

Meeen, tänk vad gott det varit att att jobba på Estrella!