Grå-vit måndag

Mumsigt på Toso och imponerande monolog i form av Pär Lagerkvists "Dvärgen". Tänk att meomera över en timmes föreställning och monolog utan tillgång till sufflör! Vi var på Göteborgs stadsteater, en del som kallades Studion som var ny för oss båda. Högst upp i den gamla byggnaden kom vi till en liten, tja, studio med liten scen och få rader. Det blev väldigt intimt, personligt och perfekt för den sortens föreställning.
Hade så ont i tyggen på lördagsmorgonen att jag trodde jag skulle krevera. Christer tyckte jag såg ut som en gammal gubbe (inte gumma?) där jag krummade omkring i köket men passet i Majorna några timmar senare löste upp det värsta. Jag börjar tro att min konstanta lätta huvudvärk kan bero på spänningar i nacke och skuldror då jag ibland kan känna hur hårt och ihopdraget hela axelpartiet är. Med arvodet från styrelsearbetet och senare bonusen från jobbet kanske jag kan investera i en ordentlig ryggmassage. Ska försöka återuppta stretch- och rörlighetsövningarna jag gjorde med min PT för många år sedan då jag också tyckte att ryggbesvären lättade. Lite surya namaskar på morgonen kan också vara värt att återuppta.
 
Jag vågade inte sätta mig över ett pussel på lördagen utan ägnade mig åt att läsa om en vanlig fysisk bok i fåtöljen vilket var ett tag sedan. Tog sedan en timmes promenad i det blöta kvällsmörkret vilket kändes bra. Vädret är så typiskt vad man kan förvänta här nere denna årstid. Det regnar, och så snöar det, regn igen och så rejäl blåst. Nu singlar stora snöflingar ned utanför mina fönster medan jag stavar mig fram genom vår lektion i kinesiska. Övningsmeningarna blandar de de kinesiska tecknen med pinyin vilket jag tycker är svårt och jag märker att jag vant mig vid Duolingo som enbart jobbar med kinesiska tecken. Jag känner igen dem och kan därmed översätta och bygga ihop till meningarna de efterfrågar. Pinyin är jag inte alls van vid så har en tröskel att överbrygga där.
 
Apropå fönster så tvättade jag dom faktiskt i lördags. När solen ligger på kan jag inte blunda för det bedrövliga faktum som över ett år av ignorans resulterat på glasytorna. Till och med jag insåg att det var dags, och oj vad ljust och klart jag plötsligt kunde se igenom! Tog bara nedervåningen dock, någon måtta fick det vara.
Jisses vad det snöar nu, otroligt mysigt!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0