Ja, det må vara ett kommersiellt jippo, inte behövas en specifik dag för att visa uppskattning för varandra och blablabla. Somliga behöver en utpekat dag i kalendern för att påminnas om detta som borde vara så fundamentalt. Jag själv är till exempel extremt dålig på att visa extra uppskattning, jag som kan glömma bort både födelsedagar och jubileum men likväl uppskatta att själv att bli uppvaktad. Synnerligen oförtjänat jag vet men alla har vi kanske en hycklare inom oss någonstans. Det behöver ju faktiskt inte vara särskilt märkvärdigt och visst känner jag en del av mig också ta avstånd från den kommers som möter en i varje affär man går in i. Jag har köpt en bok och en påse med de svarta Wine gums som väl alla föredrar, i varje fall när det gäller jag själv och Christer. Lilltjejen fick också en bok och en ask med de klassiska geléhjärtanen innan jag lämnade av henne hos Johan.

 

I mitt ena team var det allt ifrån en bokad resa til Paris med middag på båt i Seine till total bojkott av hela begreppet med den följdaktliga kommentaren att man kan och ska visa sin uppskattning närhelst under året. Frågan är om man verkligen gör det då? Hur många vet verkligen vad ens partner faktiskt uppskattar och önskar? Projicerar vi inte oftast våra egna önskningar på den andre för det är ju naturligt nog det enklaste - om jag uppskattar detta borde den andre också göra det? Hur ofta bär vi på förväntningar som aldrig infrias eftersom den andre inte har en aning, antingen för att denne inte försökt ta reda på det, eller för att man själv inte uttalat dem? Vi tjejer är duktiga på att anse att partnern ska vara tankeläsare, att det ska vara så enkelt och uppenbart vad vi önskar och behöver. Hör de inte våra subtila hintar och serverade kommentarer? Vi gör ju det! Eller ja, tjejer med bra uppfattningsförmåga och minne gör det. Jag köper böcker för att jag gillar böcker, men råkar också veta att både min särbo och dotter gör detsamma. Dock vrider jag mina händer inför varje jul och födelsedag för att till slut tvingas ställa frågan vad de önskar sig. Jag kan ju inte bara köpa böcker varenda år! Inte konstigt att slipsar, strumpor och kalsonger ligger på topp inför farsdag.

Jag får nästan påminna mig om att skriva eller säga något gulligt eller omtänksamt till Christer då och då eftersom jag vet hur dålig jag är på det och vet att han uppskattar det. Kanske just därför han är mästerlig på det och inte jag. Visst uppskattar jag det också men jag är nog mera för utövade handlingar, så hade vi bott ihop hade jag istället dammsugat oftare, det är jag en fena på att göra!