Det är mycket reaktioner om Rysslands invasion av Ukraina nu. Många förskräcks, förfasas, är ledsna och oroliga, jag likaså när det främmande och skrämmande kommer inom relaterbar närhet. Det har varit krig i många år på många platser i världen där massmord, tortyr och obeskrivlig grymhet  för oss förvandlats till ett brus och insticksrubriker som slutat engagera. Nu har kriget tagit sig ända in på vår bakgård, vår egna världsdel och solidariteten går i taket. Det är inte så konstigt, så är vi människor funtade. 

Hur herr Putin är funtad är det många som undrar men likväl ändå är ganska tydligt. En liten man, bland så många andra med storhetsvansinne och egenintresse i första rummet. Författaren Margit Sandemo hade en boktitel: Små män kastar långa skuggor. Så rätt i sin skrämmande verklighet.

Ledningar och samfund i väst bröstar sig och rullar ut sina sanktioner, men hur verkningsfulla är dessa egentligen när den lilla mannen har Kina i ryggen, ett land vi tycker mycket kring och underskattar desto mer? Vi kan ifrågasätta deras politik och humanistiska hållning hur mycket vi vill, men det spelar ingen roll i vår värld där pengar och vapen är det enda som räknas när någon anser sig ha rätt till mer. 

Ryssland kommer att lyckas ta över Ukraina och vi i väst göra insamlingar, lägga Ukrainas flagga i profilbilder och fördöma högt och lågt.

Men liksom allt annat kommer vi vänja oss, acceptera den nya världskartan och profilbilder ersättas av nästa rubriksättare - såvida inte herr Putin liksom många andra vill ha mer och motiverad av sin framgång drar vidare. Kanske inte direkt, vi måste ju resignera först, som en smygande stank man gradvis vänjer sig vid, som den manipulerande partnern som får den andre att acceptera mer och mer. Det är inte konstigt, det är så vi människor är funtade.

Vem vet vart detta tar vägen, vem vet vilka planer som lagts av de två i öst? Nu handlar det inte om att hamstra toalettpapper eller gnälla över brukande av munskydd i affären. Vi är dåligt rustade för kriser och obefintligt för krig. Det är i och för sig bra, att vi fått växa upp och leva i fred utan ett sådant hot att man tvingas lämna allt man har och fly. Att leva med obefintliga resurser eller förberedelser har istället blivit underhållning i form av "Robinson", "Mitt vildmarksäventyr", "Naked and afraid" och så vidare. Men skulle vi gud förbjude stå inför ett tredje världskrig skulle vi alla stå inför en utsatthet och desperation som inte ens är i närheten av den i tv-underhållningens självpåtagna och mycket fiktiva utsatthet, och vi skulle inte finna den det minsta underhållande.