Det är sluttampen av år 2022 och det är väl då man brukar nedteckna sin årsresumé, reflektera med förhoppningsvis ett mått av tillfredsställelse och inte resignerade huvudskakningar eller skratt som fastnar i halsgropen. Många personer uppmuntrar och sätter mål för att undvika risken att sitta där med 30-, 40- eller 50-årskris eller på ålderdomshemmet och bittert undra vart livet tog vägen. C är en målsättare och tanken är bra men inget för mig även om jag absolut ser ett värde i att ha faktiska mål man kan bocka av som bekräftelse på bekräftad progress, samma metodik jag tillämpar på mina team för varje sprint. Oavsett hur mycket eller lite de lyckades slutföra så var det i varje fall något som de förhoppningsvis finner ett värde i att sätta till status "Done".

 

De gånger tankarna smyger på gällande ifrågasättande av min tillvaro och det jag åstadkommit så lugnar jag mig med påminnelsen att jag har gjort mina val och skördar därefter. Jag hade kunnat placera mig och Lilltjejen i en billig tvåa, jaga rabatter och inte åka någonstans, mera aktivt sökt mig till andra mer välavlönade arbeten eller vidareutbildat mig för dito. Men jag valde att istället flytta till ett ännu dyrare boende där vi trivs fantastiskt bra, unnar oss utflykter, aktiviteter och de där spontana utgifterna. Jag trivs så bra med mitt arbete och den flexibilitet och andra värden detta innebär. Det är val jag gjort och har då fråntagit mig själv rätten att gnälla eller vara bitter över att inte kunna göra den där ytterligare lyxkonsumtionen eller resan hit och dit med Lilltjejen.

Nu går räntor och kostnaderna upp och mina marginaler krympt än mer. Jag kan reflektera över att mina besparingar kunnat vara hårdare och välja att göra något åt det framgent, men jag kan inte ångra, gräma mig eller lägga energi på att blänga avundsjukt på någon annan. Mitt liv och mina val, mina kort på handen och sättet jag valde att spela dom. 

 

Så om jag försöker reflektera över året som gått kunde jag absolut ha sparat inte mycket men något. Jag är stolt över min insats sedan jag klev in i VCATS teamet och att jag faktiskt slutförde nybörjarkursen i kinesiska.

Jag hade en ambition att ta bort den del av staketet som vetter mot grannen och håller på att falla sönder men fann det inte mödan lönt. Min kärleksrelation med Christer brakade ihop fullständigt och återuppbyggdes mot min egen och många andras förmodan. Personer jag trodde var kategoriska visade sig inte vara det och tvärtom.

Fick en fantastisk sommar med min Liltjej där vår vecka i fjällen berörde mig mest och gläds att hon vill göra det igen. 

Jag hade velat springa mera. Jag hade velat pussla, läsa, vandra, sitta vid en eld, virka och sticka mera men där och då fanns varken tid eller motivation så accepterar att det inte är något jag kunde eller ville tvinga fram.

Livet är som det är och vad man väljer att göra det till. Jag väljer att gilla läget.

 

För övrigt håller ju Lilltjejen på att röja uppe hos sig vilket innebär att hon inte längre förbarmar sig över min brudkista, tillika dåliga samvete. Jag har aldrig gillat den, aldrig velat ha den men inte haft hjärta att avyttra den liksom de där barnstolarna i furu som också har namnet inbränt. Nu fick jag i varje fall modet till mig att lägga ut den på FBs Marketplace och responsen har varit över förväntan. Inte bara för att några faktiskt vill ta över den utan för min annonstext. Skrattade högt när en läsare till och med skapade en "meme"!