Uttrycket att vara frusen ända in i märgen var jag denna dag efter flera timmar i blåshålet Åbyvallen. Fleeceunderställ, mjukbrallor och täckbyxor, tre lager under megajackan, pannband, tjockluva och kapuschong men ändå frös jag som en hund! Combatpasset fick mig att svettas som den sedvanliga grisen men hade behövt en lång bastu efteråt för värmen att nå hela vägen in. 

Kallt var det också denna tidiga morgon men då fick man liksom min avkomma på fotbollsplanen springa sig varm. Det var dags för Urban run för första gången och det var riktigt kul! Ingen tidtagning, endast sex kilometer snirkel snorkel genom centrala stan och gärna iklädd tomteluva. 

Jag hade fixat luva och tänkte lubba i min jultröja medan C hade varit väldigt vag gällande sin luva eller eventuella utstyrsel. Han gick all-in visade det sig och jag och Lilltjejen fick några goda skratt!

Så glad att Eva frågade om sällskap så vi fick uppleva detta och Christer som aldrig sprungit något lopp är redan på för nästa år!

Man kan ju minst sagt säga att C väckte uppmärksamhet och vann också priset för bästa utklädnad! Pinfärsk lussekatt, pepparkakor och varm glögg smakade extra gott efter målgången.

Rudolf rullar på gatorna igen och trots att det är så enkelt är det likväl svårt att göra de där brända mandlarna! Några sekunder för länge och det är bara att slänga. Andra satsen, andra chansen blev som de skulle, såå gott!

Julbordet på Tjolöholms slott var i själva verket en femrätters julmiddag och således inte av det barnvänliga slaget. Då Cs barn inte ville följa med kunde Emmy ta en plats vilket var lycka för Lilltjejen, inte bara för sällskapet utan också för att det mjölk- och äggfria alternativet de kunde leverera med så kort varsel var mer lämplig för deras ålder. C fick dubbel portion av sill, ankbröst och fänkålssoppa! Men de uppskattade slottet med alla dess rum så förutom att Lilltjejen fick komplettera med yoghurt och müsli när vi kom hem så var hon nog ändå ganska nöjd med kvällen. 

Fick också till ett gäng små hus där Lilltjejen placerade mer glasyr och non-stops i sin mun än på pepparkakorna, men söta blev de!

Nu är jag duktigt slut och huvudet värker infernaliskt. Imorgon drar PI planeringen igång.