Julkonserten med om jag inte missminner mig, fyra olika ensembler, tre blås och en slagverk.Tycker det är så roligt att dels se att det är så många barn och ungdomar som faktiskt gör mer än att sitta hemma med sina skärmar men också att Lilltjejen tycker det är roligt och vill fortsätta. På tisdag är det avslutning för terminen med film och snacks tillsammans med Tornado som deras orkester kallar sig och terminens sista lektion är på onsdag dit den flyttades denna vecka. Avslutning också med gymnastiken där jag inte vet vad jag ska ta mig till med de inbakade flätorna. I värsta fall kunde de få hjälp på plats.

 

Det må gå uselt för mig i Carcassonne mot Christer, men här hade jag tur med brickorna och skrattade inombords när jag lyckades få den sista inneslutande vägbiten! Ett sådant lyckokast måste ju dokumenteras. Annars ser spelandet mest ut som det där obegränsade fyra i rad när man hamnar i underläge och ständigt måste stoppa den andre utan möjlighet att själv finna öppningar att gå till offensiv. Som den otåliga och därmed undermåliga strateg jag är hamnar jag således ofta i det läget att ständigt försöka försvara mina marker och städer där han lyckats smyga sig på och överta dominans. Det är frustrerande och jag gormar och surar - och vill spela igen, och igen.