Bildbombardemang

Får se om det fungerar nu då appen verkar igång igen. 
Det blir en recap av senaste dagarna, nu med bilder!
Rådjur på besök alldeles utanför dörren, kanske man skulle börja stödmata dom istället för småfåglarna? Allt fröspill hade en besvärande tendens att gro under våren så jag fick ax av både korn, vete och havre vajandes bland jordgubbsplantorna!
Virkningen fortskrider närhelst jag har en stund över, liksom koreografipluggandet. Jag körde in låt fyra från nya i sista minuten i söndags och gick rätt hyfsat. Men så är den nog också den enklaste.
I lördags fick jag julpresent av mina två stammisar Hana och Annica, de gör alltid sådana fina grejer så jag blir alldeles varm och glad!
 
Lördagens frosseri där det som sagt var tur att man var så mätt innan man äntrade dessertborden. Vi reflekterade att den där sillen kan vara så efterlängtad men likväl lagom med två-tre gånger per år. Deras citronsill var bäst men senapssillen till min förvåning nästan oätlig. Alla har sina recept...
Privata rum är Thörnströms mindre avknoppning från restaurangen han tvingades stänga under pandemin. Litet och intimt med få bord men denna gång hade de maximerat golvytan för flera större sällskap och det skulle sjungas och skålas i ett. Jag har ju aldrig förstått mig på det där annat än att snapsarna smakar så äckligt att man måste peppa varandra innan man sveper. Ungefär som hostmedecin.
 
Det nya spelet i bilder, ganska mysigt och jag gillar ju att bygga upp saker, välja mellan olika boskap, grödor, försöka uppgradera sitt hem med fler rum eller från trä till lera och sedan sten. C satsade på att föröka sig men fick tufft att mätta alla munnar medan mina färre fick både ordentlig matlagningshäll och stenbostad. I slutänden visade det sig dock vara mer poänggivande att yngla av sig...
Hämtade Lilltjejen igår i vanlig ordning och medan vi lyssnade ikapp på Sveriges Radios julkalender klädde vi granen. Hann hämta ikapp några av SVTs kalender också.
Alla paket ska nu vara klara och ju fulare paket desto trevligare innehåll tänker jag!
Årskurs fem håller alltid i luciafirandet på Ronjas skola så genrepet idag var vi föräldrar välkomna till. På grund av GDPR fick vi inte fota eller filma men våra töser har vi koll på och förevigade efteråt. Det var sprött, blygsamt och sådär erbarmerligt rart som bara föräldrar och dess mor- och farföräldrar kan uppskatta på riktigt.
 
Mitt VCATS gäng från vår träff förra veckan och som just nu kämpar med en P1:a i Gent som stoppat delar av fabriken. Man får väl vara tacksam att en sådan sak inträffar under dagtid... 
Ett sockerberg som gör en glad och en spontan present som gör en ännu gladare. Reklamen är sådan som biter sig fast i all sin pinsamma uselhet, liksom "Flyyg, flyg, flyg, flygresor punkt se!", så är jag galet förtjust i dom, trots deras "Man har så kul med Toffifee!" . Hade de inte varit så goda hade man låtit bli att köpa dom endast för sin usla reklam.
 
Julkonserten med om jag inte missminner mig, fyra olika ensembler, tre blås och en slagverk.Tycker det är så roligt att dels se att det är så många barn och ungdomar som faktiskt gör mer än att sitta hemma med sina skärmar men också att Lilltjejen tycker det är roligt och vill fortsätta. På tisdag är det avslutning för terminen med film och snacks tillsammans med Tornado som deras orkester kallar sig och terminens sista lektion är på onsdag dit den flyttades denna vecka. Avslutning också med gymnastiken där jag inte vet vad jag ska ta mig till med de inbakade flätorna. I värsta fall kunde de få hjälp på plats.
 
Det må gå uselt för mig i Carcassonne mot Christer, men här hade jag tur med brickorna och skrattade inombords när jag lyckades få den sista inneslutande vägbiten! Ett sådant lyckokast måste ju dokumenteras. Annars ser spelandet mest ut som det där obegränsade fyra i rad när man hamnar i underläge och ständigt måste stoppa den andre utan möjlighet att själv finna öppningar att gå till offensiv. Som den otåliga och därmed undermåliga strateg jag är hamnar jag således ofta i det läget att ständigt försöka försvara mina marker och städer där han lyckats smyga sig på och överta dominans. Det är frustrerande och jag gormar och surar - och vill spela igen, och igen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0