Fick ett meddelande att boka onsdag kväll för något trevligt och vem blir inte jätteglad för något sådant? Testade en för oss ny japansk restaurang, Takame som låg alldeles nära Göteborgsoperan, dit vi därefter skulle efter pandemins långa uppehåll. Varannan rad var tom och besökarna satt i grupper om max fyra med två stolar mellan varje sällskap. Kändes som hela uppsättningen var rejält bantad och anpassad efter kulturetablissemangets tuffa gångna tid med rejält decimerad orkester, minimalistisk scenografi och kostymer som gav intryck av att vara återanvända från andra föreställningar - kanske helt medvetet då en scen som involverade handsprit dök upp i den gamla Barberaren i Sevilla. Innovativ och absolut annorlunda tappning av denna opera jämfört med förra gången vi såg den, men en medveten avskalad coronaanpassad version eller ej så tycker jag att kostymer och scenografi bygger upp och tillför det där extra till upplevelsen. Röstresurserna är imponerande och bär mycket långt, men miljön hade hjälpt dem att nå ännu längre. Likväl njöt jag av föreställningen och upplevelsen, glad över att orkestern placerats lite högre än vanligt så jag från våra närliggande platser också kunde iaktta musikerna vilkas insatser jag finner lika imponerande och fashinerande att betrakta. 

 

Blå himmel utanför fönstren och solen faller över fabrikskomplexen jag skymtar där utanför. Hörde på nyheterna på vägen ut att veckans stängning av fabriken förlängs in till nästa vecka på grund av halvledarbristen. Det diskuteras och rapporteras om hur vi utarmar våra naturresurser men sällan ser eller upplever några konkreta bevis, men att bandet nu står stilla och inga bilar de facto kan färdigställas yttrar sig väldigt tydligt i den rejält mycket glesare parkeringen här utanför.