Folk!

Det blev några böcker ändå denna månad. Kristina Ohlssons resterande verk i serien gick av bara farten, helt ok lyssning. Hörde talas om Kerstin Ekmans "Löpa varg", tänkte "varför inte?" och fick en mycket positiv överraskning. Lågmäld och dramatisk så som norrländsk noir kan vara.
Testade två andra verk efteråt men ingen fastnade varpå jag istället testade mitt livs första podd som Christer rekommenderat - Kinapodden i P1. 
Jag har ju jobbat med kineser för många herrans år sedan men nu har jag funnit ett överraskande intresse i att lära mig språket, såpass att jag anmält mig till en distanskurs nästa år! Dessutom upptäckte jag att min arbetsgivare tillhandahåller licens för en läroapp för bland annat kinesiska - hur bra är inte det? Chefen har godkänt kostnaden så jag hoppas den ska fungera som ett bra komplement till kursen. Man kanske borde tycka att jag borde vara mer intresserad av koreanska, men vad har jag för nytta av den egentligen? Det är kineser jag arbetar med, det är Kina som blir en allt större spelare på världsmarknaden och rent krasst, betydligt fler som talar kinesiska än koreanska. Innerst inne är jag kanske tveksam till att jag faktiskt kommer att klara det, att uppnå tillräckliga fördigheter för att faktiskt kunna ha någon nytta av det - men jag är ändå taggad och villig att göra ett seriöst försök.
 
En lyssnare i podden bad om tips då han försökt lära sig i två år utan att lyckas - så det är ju bara att inse att det krävs mycket tid och tålamod och gärna någon att kunna öva sina kinesiska med. Där har ju jag teammedlemmar, Hannah från Malaysia som jag ännu har kontakt med samt stammisar på mina pass. Pratade faktiskt lite med en av dom efter mitt pass i Sisjön i tisdags och fick ett uns insikt i dess utmaningar då ett ord som uttalas helt identiskt ändå kan betyda olika saker. hennes namn till exempel som både kunde betyda måne och glad.
- Hur vet ni då vilken av betydelse du avser när du säger ett sådant ord?
- Man frågar! Blev svaret...jahopp.
 
En del av kineserna i teamet är så knapphändiga på engelska att mötena bara i princip blir frustrerande och tidsödande. Ofta kan de förstå talad engelska lite bättre, men tänk vad frustrerande att inte kunna göra sig förstådd! Jag talar långsammare och försöker använda få och enkla ord men när man bara får tillbaka "yes, yes" oavsett våndas vi nog alla lika mycket.
Att jag ska komma någonstans med banal nybörjarkinesiska är väl optimistiskt, men man måste ju börja någonstans - försöka åtmindstone.
 
Mindre frustrerande men ändå något var de lyfta restriktionerna som från och med igår medförde att vi satt i en nästan fullpackad biosalong för "Dune". Det känns ovant och obehagligt med så mycket folk överallt. Rubriker och bilder på festande människor som köar för att komma in på barer och jag fattar inte. Men om folk kan ha lika brännande behov av att festa med en massa folk som jag har av att vara ensam så kan jag kanske till viss mån förstå. Eller nej, det kommer jag nog aldrig riktigt att göra...
 
Middagen innan var i vilket fall delikat och servicen förvånande snabb. Vi bokade extra tidigt eftersom vi alltid fått tidsnöd av lång väntan. Kanske de bytt ut kökspersonalen efter covid-uppehållet.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0