Direkt efter min klass i Majorna drog jag norrut  med destination Tjörn och Dyrön. Christer låg hemma med mat- eller snarare ostförgiftning! Det känns alltid vemodigt att passera Stenungsund, så mysigt litet samhälle med många minnen. Parkeringarna närmast färjeläget var nästan fulla och den lilla båten behöver inte många passagerare för att upplevas full. De bofasta gick snabbt inombords (säger man så för en båt?) medan vi med uppenbara ryggsäckar och skalkläder spred ut oss på däcket.

Så vacker som bara västkusten kan bli! Att komma runt en krök och se Marstrand fästning och Pater noster i fjärran med solglittrande hav är magiskt. Stötte ihop med en man som gick rundan med sin dotter och hennes kompis. Han hade sina föräldrar bofasta öbor och sig själv på "fastlandet" Tjörn. Tänk att bo där ute! Så utsatt, så fridfullt och annorlunda. Mer fascinerande är Åstol, denna lilla ö fullsmockad med hus fullkomligt exponerad mot havet utan minsta träd eller skydd. Tänk vintrarna! Tänk somrarna!

Det värkte lite i mig när jag påmindes om Stora Varholmen och så nära jag var min dröm. Livets förgänglighet.

Då det värsta för Christer passerat dagen och natten innan hade han återhämtat sig såpass att vi kunde testa ännu en expansion av Everdell på söndagen. Bellfaire var inget avancerat tillägg, ganska lagom faktiskt med tanke på de många fler expansioner som finns. Två är nu testade, en tredje återstår.

Måndag och besök på det tomma kontoret. Sommarsulorna till Lilla Röd lades på och tvättades.

Själv undrar jag hur jag ska klara av att gå tillbaka till jeans när pandemin är över. Vågade mig på att beställa ett par tights på nätet som visade sig vara de skönaste jag någonsin provat!  Typ för yoga men vem bryr sig i ett tomt kontorslandskap? Jag ska strax köra rörlighetspasset på kontorsgolvet så passar ju bra, hehe!