Det var väldigt längesedan jag var på kontoret, men då de flesta kommer tillbaka nästa vecka och jag då ska vara i en helt annan byggnad har jag tömt mitt skåp och tar resten av dagen här innan jag rycker in på Fågelcentralen.

Landskapet är tomt förutom tre-fyra personer som sitter tillsammans i bortre änden. Jag antar att de skrattar och pratar i vanlig samtalston, men i mina öron skriker de och garvar som om de befunnit sig på en nattklubb. Jag kan inte fokusera och trots knappt två timmar på plats känner jag mig helt utmattad. Vilken jäkla massa SKIT som snackas! Grannars, vänners, partners och egna göranden och tyckanden om fullständiga oväsentligheter som tydligen bara måste delges och trumpetas ut. Jag försöker stänga av öronen och fokusera på mitt, men det tränger igenom hur jag än försöker. Garv och lösryckta meningar stöter, gnider, kastar sig in och överröstar mina egna tankar. Jag har några timmar kvar men återångesten härjar och jag vill bara härifrån.

Det finns gott om andra landskap, till och med egna små kontorsbås jag skulle kunna stänga in mig i, men det är ju så här det kommer att bli snart när restriktionerna lättar och alla kommer tillbaka. 

Det började redan innan lunch då jag skulle åka. Myskläderna åkte av och jag försökte trycka mig ned i det enda par jeans jag numera kommer i. Gick igenom garderoben en, två, fem gånger för att hitta något "kontorsmässigt" tills jeansen blev klaustrofobiska och jag lättad erinrade mig mina svarta "jobbyxor" från STOCKH LM som ännu passade. Har inte råd att shoppa upp en storlek i byxor, men faktum kvarstår likväl att jag bara har ett par jeans kvar jag kan bära då mina två ljusa slets sönder förra året. Då jag varken har lust eller motivation att svälta mig kommande veckor blir det till att shoppa ändå vare sig jag vill eller inte, för hur mycket jag än vill kan jag inte komma till kontoret i mys- eller träningsbyxor. 

 

Pluggat igen öronen med hörlurarna och dragit igång Spotify. Tydligen blev min hjärna så förlamad av alla intryck att jag inte kom att tänka på det direkt...

 

Återångest!