Vuxen
Ibland är det bara så trist att vara vuxen! Jag menar, hur roligt är det att lägga sina surt förvärvade slantar på - en torkvinda? De där tusen kronorna hade jag definitivt kunnat spendera på roligare saker men icke! När mina uppspända
linor skapar lutande avskiljare till grannen och jag som alla normala människor älskar doften av sänglinne och kläder som torkats utomhus, måste man bita i det sura äpplet.
När kan man betecknas som vuxen? När man fyllt arton? När man flyttat hemifrån och är självförsörjande? När jag lämnade gymnasiet och barndomsstaden Piteå för studielån och universitetet i Umeå tycker mina snart fyrtiofemåriga ögon att jag kanske
på sin höjd kunde anses som semi-vuxen. Jag klarade mig förvisso själv men hade egentligen rätt dålig koll på ungefär allting.
Ett tydligt minne från den tiden var flytten till lägenheten i Tomtebo och jag fick inse att mitt studiebidrag behövde spenderas på städartiklar, en sådan där sop och sopskyffel där man hänger sopen på den långskaftade skyffelns skaft. Inte
mycket pengar egentligen men kändes så och megatråkigt. Till slut måste det ha blivit en dammsugare men det var antagligen så traumatiskt att min hjärna förträngt det.
Nåväl, måste ändå medge att det kändes tillfredsställande att banka ned jordankaret och visst doftade det lite extra härligt när jag kröp med i sängen till kvällen?
(Vuxenbeviset!)
Kommentarer
Trackback
