Fort gick det. Från några sporadiska nysningar under förmiddagen till snorfylld näsa, glåmig blick genom svidande ögon och huttrande under eftermiddagen.

Lilltjejen var ju hemma förra veckan och Johan låg i feber. Antingen får jag skylla på dom eller min kyliga natt i tältet men hemma blir jag imorgon helt klart. Covid eller inte är ju omöjligt att säga. Att försöka testa sig för aktiv smitta nu är ju omöjligt när vårdcentralerna bombarderats efter att barn uppmanats att testas. Känns lika väl att vänta tills det är över och då göra antikropps-test?

 

Hursomhelst är man ju rätt van att jobba hemifrån och ärligt talat har det varit delade känslor inför att vara på kontoret. När man sitter i Teamsmöten är det svårare att fokusera då det rör sig folk omkring en och att sitta i ett mötesrum F2F känns ovant. Hemifrån blev som sagt det nya normala.

 

Normalläge här hemma också i fråga om katternas ständiga närvaro och omtänksamma leveranser. Sagt att Mini är en stor kisse??