Är det inte fantastiskt att man kan vara i höstkyliga Sverige på förmiddagen och i ljum värme i Portugal på kvällen?

Lämnade småkatterna till granntjejernas ömma händer för bil söderut till Kastrup. Som bortskämd svensk var det närmast surrealistiskt att äntra Terminal 2 och se alla människor i munskydd. Likaså Shiphol där vi mellanlandade, och slutligen också Faro hade detta krav. En lycklig stjärna att inget direktflyg fanns så jag kunde hamstra "Stroopwaffels", denna holländska delikatess i supersöt form!

Fick många varv virkade på min Queen-filt medan munskydden snabbt blev obekväma bakom öronen. Fick en idé och virkade två band för att dra ihop öronöglorna bakom huvudet istället för att de belastade öronens baksidor. Passageraren bredvid nickade gillande. Tänk de som arbetar med dessa hela dagarna, för att inte tala om de med full skyddsutrustning. Ni ligger vi här i sängen i den nyrenoverade lägenheten och det känns fortfarande som jag har munskyddet på mig, inte när det handlar om förmågan att andas utan där det legat extra an mot hakans undersida, kindbenen och öronen.

Känns nästan overkligt att nu vara här men galet skönt det ska bli! Vi har ju egentligen inte gjort mycket idag men ändå är vi duktigt trötta. Sovmorgon imorgon!