Gav mig ut i Lindomes skolskog under Lilltjejens gymnastik men kom inte många meter in i mörkret förrän två signifikanta reflexer mötte mig, en jättekelig och fin katt. Jag höjer blicken och i utkanten av pannlampans sken glimmar ännu ett ögonpar. Men de är större och sitter bredare isär, varken blinkar eller rör sig, fullkomligt fixerade på mig. Skolskogen är liten och genomborrad av stigar men av någon anledning har den stig jag följde in i mörkret upplösts. Jag tar några trevande steg fram och sedan tillbaka, sneglar upp i den högre terrängen där ögonparet fortfarande fixerar mig.

Jag letar mig tillbaka ut till villakvarterets trygga trottoarer och gatlyktor. Ögonen följer mig och där jag passerar något närmare ser jag siluetten - ett rådjur. Vad skulle det annars ha varit? Likväl känner jag mig inte riktigt lika sugen längre på att lufsa i skogen och tar en tur inne i det lilla samhället istället. Gott nog så!