Torsdagssol

Fick ovan av Johan som ett andra exempel på hur han kan hitta Lilltjejen på morgonen. Höromveckan var det en bok som hon somnat ifrån, sötnöten.
Apropå böcker har jag plöjt Anders de la Mottes tre böcker om HP Pettersson samt Jojo Moyes som jag fick av Christer. Jag har ju länge sett Anders böcker på hyllorna samt som rekommenderade men inte velat köpa då jag blandade ihop honom med den omdiskuterade Joakim Lamotte. När jag i Bookbeats kortfattade presentation av författaren såg ett helt annat ansikte föll poletten ned och några recensioner senare var jag igång och fogar dem nu till listan av böcker jag vill ha i fysisk form i min bokhylla.
Första och andra delen var klart bäst men framför allt förundrades jag ännu en gång över författares förmågor att knyta ihop sina för läsaren intrikata vävar, cliffhangers och lösa trådar till snygga och tillfredsställande slut! Tänk att ha den förmågan, jag är så avundsjuk!
Jojo Moyes var en helt annan genre men likväl lika fängslande med snyggt förpackad avslutning. Nu står jag inför dilemmat igen att hitta nästa bok att lyssna och läsa. Jag testade Arne Dahl som fått bra recensioner men fastnade inte. Anders de la Motte har ju ännu en serie så hade ju varit intressant att se om den är lika bra.
 
Åkte förresten in till kontoret igår då några kollegor tydligen skulle in, tänkte att det kunde vara läge att vara lite social trots att jag själv faktiskt inte kände något behov av det. Teamsmöten hela förmiddagen fram till lunch och ingen kollega i sikte då jag tydligen missat att det bara var eventuellt innan lunch. Passade på att frossa pizzalunch med Ola så var lite social ändå men sedan var tydligen min kapacitet mättad då stackars Stoffe mest fick några halvengagerade grymtningar innan jag försvann in i nästa möte. På vilket sätt det här hemmaarbetet påverkar mig och min förmåga till social interagering kanske kan diskuteras men själv tycker jag att det går finfint! Frågan är dock hur det kommer att gå när tillvaron och undertecknad ska återgå till det normala, vilket allt mer känns som det onormala...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0