Tolv månader mellan bilderna, kan man utröna vilka som är de senaste?

På flipperfronten skönjas tveksam förbättring även om jag emellanåt kan tycka det går bättre så åker jag ändå på stordäng nittionio procent av spelen. 

Slogs av tanken kring de många inlägg  i sociala flöden kring "Vit jul" som många storstilat sade sig anamma. Det handlade inte om snö till julafton som Christer konfunderat undrade när jag tog det på tal, utan om vuxna och föräldrar som avstår alkohol på julafton. Uppenbarligen så stor uppoffring att man behöver proklamera det för var och envar. Visst är det positivt men kan inte låta bli att undra var dessa stolta inlägg är inför nyårsafton? Är det för att julen anses vara "barnens" dag medan nyår är de vuxnas, ungefär som midsommarafton? Blir inte det lite hyckleri över det hela?

Jag gör mina försök emellanåt att uppnå den där "Remy-känslan" beträffande alkohol och mat. Det går sådär. Svågern insåg att jag måste börja från början och fixade en alkoläsk som tillsammans med iskross var riktigt gott och smakade som, eh, läsk. 

Till tolvslaget hade Christer nåt mousserande som smakade rätt och slätt illa den tjusiga flaskan till trots. Tre sippar för sakens skull och sedan ut på trottoaren. 

Några få "Remy"-ögonblick har jag haft, oftast med ost och något sött dessert(?) vin. Det är kanske den mest basala nivå som jag förmår att uppnå. Ingen större förlust känner jag mer än att det varit roligt att se om det verkligen stämmer, det där med "en god bit mat med ett riktigt gott vin till". Eller så är det faktiskt bara så subjektivt att vin helt enkelt inte är för mig.

En summering av år 2019? Hm. 

Köpte större boende och flyttade med lycklig Lilltjej som följd vilket gör de svidande amorteringarna nästan värt det.

Lämnade IT-förvaltning och blev Scrum Master.

Hade en jättemysig sommarsemester med Lilltjejen i Skåne och Småland.

Tja, typ så. Rätt odramatiskt, tryggt och stabilt. Tycker man kan tolka min blogg ganska bra utifrån vad som händer i mitt liv. Repetitiva vardagsskildringar och tillika tråkiga inlägg tyder på just lugn och ro. Det händer inte mycket som ger mig behov att ge utlopp på tangentbordet vilket som bekant är mitt sätt att hantera saker. 

Jag har ofta fått frågan varför jag och Christer inte flyttar ihop. Det finns orsaker från hans sida men också min där det helt enkelt är Lilltjejen. Vi bor så bra här nu, hon har kompisar att bara gå över till eller som kommer hit och ringer på precis som när jag växte upp. Hon kan gå eller cykla själv till skolan och fotbollsträningen och de andra aktiviteterna hon har ligger i närområdet. Det är så ofantligt mycket värt för mig att ha detta för henne och jag tycker det är så himla mysigt när kompisarna knackar på och frågar om hon vill komma ut och leka. 

Christer bor ute i Björlanda, långt från, tja allt. Hade jag ännu jobbat i Torslanda hade det varit ett stenkast men det hade egentligen varit enda fördelen. Det kan vara mysigt att hänga där när man är ledig under varma sommardagar tack vare insynsskyddad terass och pool men nu har jag ju egna uteplatser som kräver lagom nivå av underhåll.

Tycker vi fått det så mysigt jag och Lilltjejen, jag fått en bra kombo varannan vecka som passar mitt introverta jag. Så rädd jag var där efter att till slut accepterat faktum och beslutet var fattat och uttalat. Min största rädsla att bli ensamstående ändå visade sig vara något jag klarade av och dessutom fann mig tillfreds med. Vi har en form av särbo relation jag och Christer och vem vet vad som händer i framtiden men nu är jag självständig, jag vet att jag klarar mig till och med bra på egen hand och det känns så jäkla skönt!

År 2020, vad händer då? En sak vet jag och det är att man aldrig vet...