När jag kompletterade lite julklappar häromdagen passerade jag ett parfymeri där dofterna stack och genast retade mina huvudvärksnerver. Än en gång slog mig undran om inte detta påfund borde vara tämligen ute, något som dör ut med tanter i päls och skarpröda läppar? Nu rör jag mig visserligen inte särskilt ofta bland folk och än mindre i sammanhang där detta kanske faktiskt anses lika självklart som kläder på kroppen, men de gånger jag passerat en människa med den odsikreta stanken som ett efterföljande moln sker inte ofta. Likväl finns det hela avdelningar i varuhus och butikskedjor som enbart kränger detta så uppenbarligen finns en marknad.

Jag minns från barndomen en liten rätblocksformad klar flaska från Body Shop vilkens syntetiskt jordgubbsdoftande innehåll jag älskade att sniffa på, någon flaska Date var väl mer regel än undantag i var tonårings rum och senare erinrar jag mig en bubbelformig lila grej som applicerades innan jag gav mig ut på ungmogetdanserna. Mitt totala ointresse av detta sedan dess kan bara kopplas till det faktum att jag aldrig passerat någon tjej, dam, kvinna, fruntimmer, person av kvinnligt kön som doftat annat än illa av sin uppenbara pålagda kemikalie. Eller helt sonika så enkelt att jag finner det lika viktigt eller intressant som att fixa håret varje dag, det vill säga inte alls. Manfolk däremot kan jag däremot ibland passera och snappa upp en välbehaglig doft och Christer har en variant som jag älskar att sniffa på så uppebarligen könsdiskriminerar jag.

 

Apropå hårfix hade min hårman bokstavligen gått så långt att borstning efter dusch knäckte Ica Maxis bredaste karda och obehaget att vända sig i sängen med håret klämt indikerade hög tid att sätta sig i frisörstolen. Fick en snabb tid hos de jag besökt senaste gångerna, ett systerpar från Irak som gör det som behövs utan krusiduller och störigt småprat. Denna gång var det dock jag som nyfiket undrade huruvida de märkt av Coronarestriktionernas andra våg varpå hon krasst svarade att de tappat ungefär sjuttio procent av sina kunder. Sedan, fråga mig inte hur, hade vi kommit in på slingor och jag har en pärm uppslagen i knät där hon snabbt bläddrar fram utfomningar som skulle passa mig. Jag nickar och hummar och visst tyckte jag det var kul när det hände något trots det faktum att den röda färg jag haft förut krävde ett underhåll ingen förvånas över att jag inte ids upprätthålla. Bruna däremot kändes som en bra kompromiss och plötsligt sitter jag där med håret i folie. Ja, visst är det snudd på hyckleri men även jag kan uppskatta att piffas till emellanåt, framför allt om någon annan gör jobbet!

 

Antalet likes och kommentarer jag får på Instagram efteråt säger en del om hur ofta jag har har håret utsläppt och än mindre stajlat... Jag klarade mig hem innan hårsnodden var på plats igen.

 

Efter vad som mest resulterade i ett välgörenhetsbesök min plånbok inte räknat med kunde jag lika väl fortsätta på den banan och plockade upp en GodHjälp-lista som levererades lagom till snö började falla! Inget som blev liggande men mysigt ändå.

GodHjälp kommer för övrigt att stänga ned efter nyår då underlaget varit för tunt för att motivera kostnaden att driva den, oerhört synd tycker jag! Även om de kanske varit få som haft behovet finns de ändock där och hur ska de göra nu?