Tjo, det kändes ganska knäppt att stå där och köra framför en vagn med blicken fokuserad på den lilla röda prick som skymtade genom motljuset, i varje fall till en början. Att stå där ensam utan någon som helst återkoppling eller respons. Det var bara att försöka föreställa sig att man hade deltagarna hos sig som vanligt men blicken fixerad på en. Någonstans under låt tre började det kännas mer naturligt och svetten lackade. Hela tiden hoppades man att ljudupptagningen var bra och inte bara flås eller "puffar" som några av de initiala passen bjöd på innan vi klurat ut optimal placering av mic. 

Jag undrar vilket intresse det faktiskt finns av att delta i dessa klasser, framför allt de högintensiva passen så som Body Combat, och Body Attack. De kräver ju onekligen möjlighet att röra sig i rummet och viss undran kan uppstå våningen under av hoppsparkar och jumping jacks. Man får helt sonika poängtera alternativen som kan underlätta. I salen med riktiga deltagare kör vi ju "corona-anpassat" så när vi streamar får vi visa "utrymmesanpassat"!

 

Nästa vecka är det julafton... helt galet! På utsidan ser det ut som höst eller tidig vår. Hela gårdagen regnade det mer eller mindre.