Det blev fyra denna sista månad på år 2020. Alla författarnas senaste verk i deras respektive serier så nu blir det att hitta nya att lyssna på i väntan på fortsättningarna. Har Lucinda Rileys Fjärilsrummet i både fysisk och auditiv form och även om de är mysigt med den handfasta är det onekligen smidigare med den andra. Jag hade inte kunnit ovanstående om jag varit begränsad till stunder att sitta ned och vända blad.

 

Det är årets näst sista dag och som vanligt dessa klämdagar är det inte mycket att stå i för oss få som arbetar. Nästan alla av Smurfarna är lediga och Dragonstone avrundar sin sprint utan panik.

 

Julrosen överlevde faktiskt ända fram till jul, kors i taket, men den har blivit illa åtgången av katterna som med sin nyfikenhet och för katter, osmidiga rumlande omkring den lyckats decimera dess klena stammar. Nu är den förvisad till utsidan då jag misstänker att jag utvecklat allergi mot den! I några veckor har jag framför allt på morgonen fått rejäla nysanfall och galet kliande, totaltät men ändå snorande näsa. Först i förrgår började jag misstänka just julrosen eftersom jag aldrig upplevt något liknande.

När jag nu reflekterar tillbaka känns det ganska uppenbart. Symptomen kom direkt jag kom ut i köket på morgonen och när vi senaste dagarna suttit i timmar och spelat spel har näsan runnit hela tiden. Jag har inte haft de vanliga förkylningssymptomen, utan så fort jag kom hemifrån eller lämnat köket har det gått över! Jag köpte den första december och sedan har det kommit smygande för att senaste veckan bli så markant. Igår slog jag nytt nysrekord, det var helt galet och poletten började trilla ned. När vi hälsade på Monica och Tomas förra veckan nämnde Monica sin allergi mot Hyacinter och Julrosor, ord som uppenbarligen sådde ett frö så igår åkte den ut i kylan! Denna morgon kom endast två nysningar och näsan som annars vid denna tid då jag suttit vid datorn varit tät och rinning är nu öppen och fin. Att jag inte förstått tidigare! Kanske katternas hårda behandling hade ett faktiskt budskap?

 

 

Efter en julvecka med noll träning var träningsvärken självklar efter söndagens pass. Efter de ytterligare restriktionerna strax innan julafton har NW minskat ytterligare på antal besökare och gruppdeltagare. I Frölunda är det nu max tio som gäller så trycket är hårt och ofrånkomlig besvikelse för de som chansat att köa vid receptionen för eventuell restplats som inte blev av.

 

Streamade igår och det känns mer och mer naturligt. Man har ju ändå jobbat framför en kamera sedan i mars så liksom allt annat vänjer man sig. Det nya normala.

 

Mindre normala kan katter vara sedda ur våra mänskliga ögon. Hittade Plutt gott sovandes inklämd i hörnet. Christer kommer få extra päls när han använder sin handduk nästa gång...!

Från ovanvåningen kan det låta som ett gäng elefanter har party och när Lilltjejen lämnades i söndags misstänkte vi båda att vårt färdiglagda pusser var i farozonen. Mycket riktigt.

Plutt har förresten blivit riktigt elak mot Bror. Hon kan hoppa på honom och jaga efter så han fräser och morrar för att försöka freda sig. Han har ju aldrig varit en fighter utan alltid den som gått undan och nu är det såpass att han nästan smyger omkring här hemma för att undvika henne. Så fort jag ertappar henne med att vara elak hugger jag som en kobra för att tydligt markera att det inte är ok. Ofrånkomligen undrar jag om det är något underliggande, att Bror är sjuk och hennes rovdjursinstinkter visar sig i att vilja urskilja den svage. Men Brors speciella hostningar har avtagit, fördelen mad att sitta hemma hela dagrna är just möjligheten att höra vad som försiggår, så kanske en ren agg utvecklats från hennes sida. Jag gillar det inte.

 

Jag har svårt att ta in att Coronan med sina restriktioner verkat nu i trekvarts år. Så länge har vi nu arbetat hemifrån, lärt oss hålla avstånd och vant oss vid den nya begränsade tillvaron. För många har och är det tufft att inte kunna träffa sina nära och kära, kunna gå ut och umgås på det sätt de varit vana och behöver för att må bra. Jag är igen lyckligt lottad som funnit den nya tillvaron på många sätt bättre än den var innan. Att jobba hemifrån har bara varit negativt från den praktiska sidan - den interaktionen man förlorar av att inte kommunicera öga mot öga. Välsignat skönt att slippa småpratet som förväntas som att komma tillbaka efter semester i somras eller denna julledighet och inte behöva vara låtsad intresserad av vad den och den gjorde eller delge sina egna förehavanden.