Göteborgs kommun har studiedag terminens första officiella startdatum, något som Mölndal också brukar tillämpa. Men detta läsår följde vi inte den stora grannkommunen utan de tog studiedagen i fredags så ungarna - och deras vårdnadshavare, kunde få en "ren" start idag. Ordning och reda.

Denna vårdnadshavare stod med mammablödigt hjärta och vinkade iväg sin bebis innan hon styrde kylaren mot Torslanda. Med de oändliga broreparationerna är de extra köerna ett faktum, både ut och tillbaka. Parkeringarna fylls snabbt trots att många jobbar hemifrån eller ännu njuter av ledighet. Vårt nya landskap, ursprungligen dimensionerat för 94 platser har ommöblerats till 114 för de dryga 140 som tilldelats det. Till och med jag med min tvåa i matematik får inte den ekvationen att gå ihop så jag och de andra utsedda flyttansvariga har helt sonika fått prioritera utvecklarteamen, nästan nittio personer. Vi övriga får tja, samsas på resten. Ja, majoriteten kommer att fortsätta sitta hemifrån för den uttjatade "rådande situationen" och det får man ju i detta fall vara tacksam för. Vi vågar knappt föreställa oss ljudnivån i landskapet när alla teamen är på plats och till exempel ska ha sina event.

Nåväl, idag var det glest då endast en bråkdel av de bilburna återvändarna dök upp.

Kändes ovant att dra på sig civiliserade kläder och gruvar redan inför hösten då jeans och flera lager ska krängas på. Tror liksom många andra att denna pandemi kommer förändra vårt sätt att arbeta - till just ett mer platsoberoende. Det är inte optimalt, men vi har fått det att funka. Det sparas pendlingstid och skapar jämlika förutsättningar för de globala företagen. Möten med delar av de närvarande online och andra i ett rum är värdelöst. Andra former av utmaningar online men likväl jämlikt.

För Scrum är det också värdelöst, så ur det perspektivet som Scrum Master vill jag ha tillbaka alla teamen på plats, men mitt introverta jag stortrivs som det nu är.