Blev lite shopping där jag nöjt och stolt hittade några julklappar redan nu, woho! Men såklart några böcker till mig själv också. Strax innan jag åkte till min klass i Frölunda snappade jag av en händelse upp Salutes "Little Me" och lyssnade i dess helhet i bilen. Tankarna for till Lilltjejen och saknaden slog till på alla cylindrar, saknaden och den skärande oron inför den värld hon växer upp i. Kärleken jag länge trott mig oförmögen överväldigade mig och när jag i vanliga fall laddar inför passet med combatmusik satt jag nu och snyftade med tårarna rinnande. Min underbara Lilltjej, allt ont som hon kan råka ut för, hur kan jag skydda henne? Vetskapen att jag inte kan gör så ont, föreställningarna kring allt som kan hända klarar jag inte av att fullfölja ens i tanken. 

Nej, det var verkligen inte den rätta uppladdningen så fick snabbt byta låt och skaka av mig de meningslösa nedbrytande tankarna.

Salen var välfylld och deltagarna verkligen på så från emotionell dal till topp. Vet inte om jag vågar spela låten igen men den är ju fantastiskt vacker.

"She lives in the shadow of a lonely girl

Voice so quiet you don't hear a word
Always talking but she can't be heard