Tjejerna fick var sin Sälen-tröja och så söta med dem på! De har verkligen gått jättebra ihop alla dagar, likaså deras morsor. Jag kände ju inte Veronica så kändes lite som en chansning att fråga om de ville följa med. Ville ju så gärna att Lilltjejen skulle få med en kompis - och då följer ju föräldern liksom med på köpet! Har ju bara träffat mamman så där ytligt som man gör när man ses vid hämtning, lämning och barnkalas. När vi dessutom inte har samma barnveckor ses vi inte när tjejerna träffas efter skolan.

Det har dock gått jättebra och vi är rätt lika på en del sätt, bland annat att vi inte är kramiga, haha! Satt och våndades lite inför hemkomsten och avlämningen, skulle jag ge en kram eller inte? Jag gillar ju inte det men oftast förväntas det så man gör det för att inte uppfattas som oförskämd eller något. Min uppfattning av dessa dagar var dock att hon som sagt verkade lik mig på den fronten och när vi så skulle skiljas gjorde ingen av oss ansats till en pliktskyldig kroppskontakt. Så skönt! Eller så var det för att jag tog skydd bakom förardörren, hahaha!

Rätt lika i vilket fall med erfarenhet av missbruk hos närstående som vi delade för varandra på det raka och krassa sätt man gör när man konstaterat, accepterat och bearbetat. Har nog inte pratat - eller lyssnat så mycket utan att känna mig så där socialt dränerad som jag kan bli med somliga efter en kvart. 

Det blev matstopp på Diner45 igen på hemvägen och denna gång lade vi kötid på efterrätt! Det tog inte många kilometrar söderut förrän landskapet var snöfritt igen och vägbanorna var torra redan på vägen ned från Sälenfjällen. Nej, kunde inte bli mycket bättre förutsättningar och resa för oss, snacka om tur!

 

Nu försöker Lilltjejen somna, andra maskinen tvätt är igång, allting uppackat och dammsugaren har undanröjt alla spår efter katternas partyn. Imorgon skola, jobb och vardag igen.